Down under

Handling

1987. Jim är nitton år och reser ensam till Nya Zeeland, lämnar Stockholm bakom sig för att bli en ny och bättre version av sig själv. Han flyttar in hos sin farbror och faster, skaffar jobb och försöker bygga upp en tillvaro. Men minnena av det kaos han lämnat förföljer honom, och hans konservativa farbror styr sin familj med järnhand. En dag hämtar Jims faster honom efter jobbet och lämnar av honom på ett hostel. De vill inte att han bor hos dem längre, eftersom de har förstått att han är homosexuell. Nu börjar en omtumlande inre och yttre resa, och till slut vågar Jim äntligen se tillbaka på allt som lett honom till andra sidan jorden – down under.

downunder

Kommentar

Jag gillade den här, den var både fin och lite hemsk på samma gång. Fokus låg till stor del kring att hitta sig själv och sin väg i livet, och jag tyckte att det kändes som en ganska äkta och rättfram beskrivning av hur livet kan vara när man håller på att bli vuxen. Jag gillade att man parallellt med den aktuella historien fick veta mer om Jims uppväxt och alla de upplevelser som låg bakom den han var, och jag tyckte att allt vävdes samman bra i slutet. Så, en faktiskt ganska spännande och intressant bok som fångade mitt intresse mer än vad jag hade förväntat mig!

Annonser

Saker ingen ser

Handling

”Jag kysser alltid främlingar på nyår”, säger hon och rättar till sin mössa.
”Jag med”, säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
”Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”

Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

sakeringenser

Kommentar

Överlag gillade jag helt klart den här boken, även om det fanns lite småsaker som jag störde mig lite på. Det var fint med en bok som blandade så vitt och brett mellan olika sexualiteter och könsidentiteter och inte höll sig till normen, vilket annars inte görs så ofta på samma sätt, och det bidrog definitivt till mitt intresse för boken. Men, för min del, kändes det emellanåt lite för krystat, som att Anna Ahlund ville åstadkomma lite för mycket med boken. Det blev liksom inte alltid naturligt vilket gjorde att historien stundtals kändes aningen orealistisk.

Men förutom det så gillade jag att det var flera huvudkaraktärer i boken och inte bara en, och att man därmed fick komma nära många personer istället för bara en ensam. Och såklart blev det extra intressant när de alla hade relationer på ett eller annat sätt. Så, även om det inte blev en fullträff för mig personligen, var det absolut ingen dålig bok och jag tycker att den kan kännas läsvärd tack vare alla ämnen den behandlar, även om det som sagt blev lite för krystat för mig ibland.

 

Stål

Handling

De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.

stal

Kommentar

Jag är så glad att den här boken på något sätt var så mycket MER än vad jag hade förväntat mig. Och att den överraskade mig, att den hade en ständig utveckling. Det var inte bara en klassisk historia om att vara tonåring, om att växa upp, det var en historia som handlade om så mycket mer. Den lyckades ha en både sorgsen och vacker ton på samma gång, för trots att det ofta fanns en ledsam underton i historien så fanns det fina små saker, och citat, som vägde upp det. Men framförallt tyckte jag att boken förmedlade en himla äkta känsla, som att den faktiskt hade kunnat vara verklighet. Det kändes inte som någon förskönad värld utan som att man fick höra sanningen som ofta innebar både fula och vackra saker.

Jag tyckte också att det var intressant att läsa en annorlunda skildring av ett land som kanske annars uppfattas mest som vackert och drömmigt. Det kändes som att Avallone verkligen ville visa en annan sida av Italien, en bakom alla turistorter, och berätta en historia om vanliga människors liv. Och det uppskattade jag. Så läs den! Önska dig den i julklapp kanske?

img_6115

Ett litet liv

Handling

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.

ettlitetliv

Kommentar

SÅ bra denna var. Jag hade läst lite blandade åsikter på nätet innan, men kände mig ändå rätt förväntansfull – och den levde helt klart upp till mina förväntningar. Språket, stämningen och känslan fångade verkligen mig och det kändes som att jag kunde kliva in i bokens miljöer varje gång jag läste.

Och förutom det så var det en både väldigt vacker men också sorgsen skildring av livet, hur stor påverkan vissa saker kan ha och hur relationer ändras över tiden. Det var helt enkelt himla intressant att följa de 4 vännerna allt eftersom åren gick, och kanske framförallt att följa Jude, som man fick veta mest om. Han var verkligen en speciell karaktär och jag tyckte det var spännande att följa honom på så nära håll, att få ta del av alla hans tankar och minnen som hade en så stor påverkan i vem han var. Det var mycket tungt och sorgligt inblandat i hans historia, men jag tyckte faktiskt aldrig att det blev för mycket, utan jag tyckte snarare att det var fascinerande och för det mesta gripande att höra om allt hemskt.

Så allt som allt tyckte jag himla himla mycket om den här. Den var en massa saker, men framförallt vacker, sorglig och gripande, det var svårt att hålla tillbaka tårarna vid flera tillfällen. Så läs den! Så värt att ta sig igenom de 700+ sidorna för hela läsupplevelsen.

Ljuset vi inte ser

Handling

Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.

I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.

När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo en stad som kommer att totalförstöras av kriget.

ljusetviinteser.png

Kommentar 

Ska jag vara helt ärlig så var jag sådär sugen på att börja läsa den här boken, jag vet inte riktigt varför. Det kändes nog bara som att jag redan läst ganska många skildringar av andra världskriget och att jag kanske hade fått lite nog av dem för tillfället. Men, jag började läsa den ändå och det slutade med att jag trots allt gillade den ganska mycket. Det tog lite tid för mig att komma in i den, men när jag väl lärt känna Marie-Laure och Werner bättre blev det riktigt spännande att följa båda deras resor. Dessutom utvecklade det sig till att bli en ganska komplicerad och djup historia vilket gjorde att det var extra intressant att följa dess utveckling så att man kunde få veta hur alla karaktärer och händelser hängde samman.

Sen var det såklart ingen superrolig bok ur den synvinkeln utan den var snarare ganska sorglig och hemsk, men jag tyckte inte att det blev för mycket nån gång. Det fanns trots allt ganska många små ögonblick som var himla fina och jag tyckte att det var en lagom mix av relationer/känslor och faktiskt ”krig”. Så, trots min opepp inför att börja läsa sitter jag nu här och skriver att jag gillar boken…och jag skulle absolut säga att den är läsvärd om man är förtjust i lite mer historiska och dramatiska böcker.

Vassa föremål

Handling

På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.

Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förän­drats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles tretton­åriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märk­ligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.

Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pussel­bitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

vassaföremål

 

Kommentar

Jag tyckte himla mycket om den här boken! Efter att ha läst Dark places för ett tag sen var jag sugen på att läsa mer av Gillian Flynn, och Vassa föremål gjorde mig definitivt inte besviken. Även om denna var på svenska kunde jag känna igen språket och stilen på boken, och den innehöll samma mystik och relationsskildringar. Sen tyckte jag att hela grejen med brotten var intressanta, och jag kunde inte sluta läsa eftersom jag så gärna ville veta vem som låg bakom saker och ting. Och så gillade jag den mörka underton som fanns genom hela boken, inga människor framställs som perfekta eller lyckliga utan man får vad som känns mer äkta och råa porträtt av både människor och platser. Och huvudkaraktären Camilles egna problem bidrog också till en viss stämning i boken som jag föll för. Så läs den! Jag tyckte den var både väldigt spännande och intressant, och det känns som att jag kommer att försöka läsa mer av Flynn i framtiden!

Ni kommer sakna mig

Handling

Jag är sjutton år. Det har gåttt mindre än 24 timmar sen jag bestämde mig för att bli vuxen och jag är redan kriminell. Nu är jag på rymmen från polisen i skogen.

När mamma åker till Dalarna med sin nya kärlek och pappa flyger till Mallorca med sin nya familj blir My ensam kvar i stan på sommarlovet. Båda föräldrarna tror att My är med den andra. Istället för att avslöja misstaget bestämmer hon sig för att dra och klara sig på egen hand. Om hon inte är önskvärd så ska de slippa henne.

Det blir startskottet på några turbulenta månader där My får lära sig allt om att överleva utan jobb och utan pengar. Hon bryter sig in i huset hon bodde i som liten i ett desperat försök att hitta tillbaka till en tryggare tillvaro. Hon bosätter sig i ett läger i skogen, befolkat av människor som vill leva utanför samhället, hamnar i händerna på knarklangare och andra som vet att utnyttja unga utsatta tjejer – men aldrig någonsin ser hon sig själv som ett offer.  nikommersaknamig

Kommentar 

På något sätt blev den nog trots allt en positiv överraskning för mig. Jag hade inte särskilt höga förväntningar och gissade på att den eventuellt skulle kännas lite töntig, men i slutändan var den ändå ganska bra. Det var kanske inte en bok helt i min stil, men jag kunde i alla fall uppskatta den spänning och det drama som fanns genom hela historien. Den blev helt enkelt aldrig tråkig, även om jag inte alltid gillade My och hur hon betedde sig. Och så uppskattade jag att den var lite mörkare än vad jag hade trott, att den skiljde sig lite från det klassiska ungdomsboksinnehållet. Så även om jag inte föll pladask för boken fångade spänningen mig, och den var en helt okej läsupplevelse. Den var absolut lättläst – det tog en eftermiddag för mig att läsa ut den, så jag tror säkert att den kan vara perfekt att läsa en regnig sommardag om man vill ha lite spänning.

De förlorade

Tack Rabén&Sjögren för boken!

Handling

Ky studerade hålet. Det var ungefär femtio centimeter brett och sträckte sig nästan en meter upp. Hon drog ett djupt andetag, klev upp på sängen och sträckte försiktigt in vänsterbenet. Hon hasade över kanten och var inne. Det blev mörkt. Och hon kände en omedelbar våg av panik skölja över sig.

När Ky av misstag slår upp ett hål i väggen i sitt rum hittar hon något som aldrig var menat för henne. Något som kommer förändra henne liv för alltid. Samtidigt, i en annan del av Stockholm börjar Adam tvivla på sitt förstånd när verkligheten omformar sig framför hans ögon. Är det någon som skämtar med honom eller håller han faktiskt på att bli galen på riktigt?

En silvergrå bil som följer varje steg han tar. Män vars ansikten ständigt är höljda i dunkel. Underjordiska tunnlar där det är svårt att andas men lätt att gå vilse.

Ky och Adams vägar korsas och de dras in i ett äventyr, ett klaustrofobiskt sådant, som ställer frågor vad sanning och verklighet är. Är världen som vi känner den bara en illusion?

deforlorade

Kommentar

Måste säga att det här är en bok jag har ganska svårt att bestämma mig för min åsikt kring. Jag hade inga förväntningar när jag började med den, så i slutändan både förvånade den mig och var precis som jag trott att den eventuellt skulle vara. Det var å ena sidan en ganska speciell bok, med mycket mystik, ovisshet och detaljerade beskrivningar av Stockholm, medan jag å andra sidan tyckte att språket och själva läsupplevelsen var ganska ”normal”, dvs den liknade ganska många andra böcker.

Så det jag uppskattade med boken var nog dess ganska kreativa idé och koncept kring historien, att den ur den synvinkeln skiljde sig från andra böcker. Och såklart att den stundtals var väldigt spännande. Det som inte höll för mig var som sagt språket, och att det ofta kändes som att historien mest stod och trampade vatten. Det hände en massa saker, men det kändes aldrig som att man som läsare riktigt fick förklarat för sig hur allt hängde samman och de ledtrådar man fick var ganska otydliga. Jag hade helt enkelt velat få veta mer kring orsaken till allt, varför är världen som den är i boken? Men, troligtvis får man veta mer i nästa del och det är väl det som ska locka en till att läsa vidare, och jag får väl erkänna att jag blir sugen på att läsa vidare, kanske inte så mycket för själva läsupplevelsen men för att få veta mer om historien, hur allt hänger samman. Så slutligen kan jag säga att det var en ganska bra bok, som stundtals var väldigt spännande. För min del blev den aldrig riktigt någon fullträff, men jag tror absolut att för folk som gillar den här genren och som kanske är något år yngre än mig så kan den vara en perfekt bok!

En gud i spillror

Handling

RAF-piloten Teddy Todd trodde inte att han skulle överleva andra världskriget. Nu är hans stora utmaning att möta en framtid han inte räknade med att få uppleva.

I Liv efter liv fick vi följa Ursula Todds oändliga liv om och om igen. I En gud i spillror riktas blicken mot den älskade brodern. Teddy Todd som ville bli poet, tar värvning som RAF-pilot under andra världskriget. Han överlever, men krigets fasor existerar parallellt med hans liv som make, far och morfar. Han förstår inte sin omvärld och det absurda i att just han fick överleva.engudispillror

Kommentar

Det är något visst med Kate Atkinsons böcker. Jag tycker alltid att de känns tunga att börja läsa och är lite kluriga att komma in, men i slutändan tycker jag det är så sorgligt när de tar slut. För den här boken, precis som hennes tidigare, är verkligen en beskrivning av livet. Kapitlen hoppar från 1944 till 2012 för att sen gå tillbaka till 1980-talet samtidigt som det är många personer i samma familj som man får följa, och det är väldigt intressant. Jag tycker det ger en ett nytt perspektiv på saker och man får en bättre förståelse för hur allt hänger ihop i livet.

Och även om jag i början nog tyckte det var lite drygt med ännu en bok av Atkinson som utspelar sig i krigstid, så bidrog det i slutändan med mycket spänning till boken. Såklart kunde de väl beskrivna flygattackerna kännas lite långtråkiga ibland, men i det stora hela tyckte jag att kriget på något sätt bidrog till bokens effekt. Så, även om den kändes något seg i början, tyckte jag himla mycket om den här boken till slut. Den var väldigt intressant och jag tyckte att slutet var något av en överraskning, så jag kan glatt rekommendera den till er.

 

Flickorna

Handling

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.
I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

flickorna

Kommentar

Det var verkligen något speciellt med Flickorna. Men det är svårt att sätta fingret på exakt vad. Den förmedlade en viss känsla och stämning som jag gillade, och så tyckte jag att Emma Clines språk var himla bra. Hon skrev så många kloka saker och reflekterade mycket kring hur det är att vara tjej och kvinna, kanske framförallt kring hur man anpassar sig efter alla runtomkring en och hur lätt man nöjer sig med minsta lilla. Och det gjorde boken extra intressant att läsa, det gav läsupplevelsen något extra jämfört med en del andra böcker.

Dessutom var historien, och hur man parallellt följde Evie i både dåtid och nutid, fängslande. Det var något fascinerande över den, hur så många tjejer och en del killar kunde bli så uppslukad av en person och ett sådant liv. Och så var det spännande i slutet att få veta hur allt verkligen hade utspelat sig under en dag som man fått ledtrådar kring under bokens gång. Men, nu förstår ni nog hur jag känner kring Flickorna, och om ni inte redan läst den; gör det!