Just nu är jag här

Handling

Elise läser på universitetet och dejtar på Tinder. Hon har GPS:en ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av antidepressiva med sina vänner. Hon tycker egentligen bara om män i övre medelåldern, de är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter. Hon skulle vilja vara en häst.
När hon träffar Victor verkar hon bli lycklig på det där omedelbara sättet, trots att han är i hennes egen ålder. Lyckan går snart över i en känsla av tomhet.

justnuarjaghar

Kommentar

Mmmm, så bra denna var! Böcker som helt sveper in en i sin stämning och handling är de bästa. Och i den här vaggades man direkt in i Elises känslor och uppfattningar, nästan så att det kändes som att jag själv var med och upplevde hennes sinnesstämning från insidan. Dessutom så fångade språket mig redan från de första sidorna, det var något jag föll för i formuleringarna, i hur meningarna ofta var ganska koncisa och korta men samtidigt fulla av känslor och intryck. Och att det beskrev så tydligt den tiden vi lever i idag. Alltså, om det inte var tillräckligt tydligt än: läs den! Jag hoppas verkligen att Isabelle Ståhl skriver mer sånt här i framtiden.

Annonser

Sköldpaddor hela vägen ner

Handling

Aza Holmes är egentligen inte så intresserad av att ge sig in i jakten på Russell Pickett, den försvunne multimiljardären som jagas av FBI. Men 100 000 dollar i belöning gör att Daisy – hennes bästa, enda och fullständigt orädda vän – har andra planer. ”Krossa hjärtan, Holmesy, inte drömmar” är Daisys mantra.

Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom.

I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar.

Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av henns tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss …

skoldpaddor

Kommentar

Det var ingen fantastisk bok, men jag gillade den, och den var mysig att läsa. Den hade de klassiska John Green-elementen och var ganska amerikansk och filmisk som historia, men efter att bara ha läst kurslitteratur de senaste veckorna tyckte jag att den var precis lagom för mig just nu. För den var både lätt att komma in i och att läsa. Och så var själva historien hyfsat intressant, kanske lite tack vare mysteriet, även om jag nog hade förväntat mig att det skulle ta ännu mera plats. Dessutom tyckte jag det var positivt att Aza hade lite problem med sin mentala hälsa eftersom det alltid är ett intressant och viktigt ämne. Så även om den inte var superbra så skulle jag säga att den helt klart är läsvärd, och fungerar perfekt att läsa ut en trött söndagseftermiddag som denna.

Fejk

Handling

Imogen är föräldralös, en bedragare och på rymmen från sitt arv.
Jule är en fighter, en kameleont och en atlet.
En intensiv vänskap. Ett försvinnande. Ett mord eller kanske två. En farlig romans, eller kanske tre.
Trubbiga tillhyggen, förklädnader, blod och choklad.
Den amerikanska drömmen, superhjältar, förövare och offer.
En tjej som vägrar ge folk vad de begär av henne.
En tjej som vägrar vara den hon en gång var.

fejk

Kommentar

Fejk gjorde mig verkligen inte besviken! Jag kunde känna igen E. Lockharts stil i boken, men samtidigt så var den ganska annorlunda jämfört med hennes andra böcker. Framförallt så fascinerade bokens disposition och berättarteknik mig, och jag gillade att det särskiljde den från många andra ungdomsböcker. Dispositionen krävde att man som läsare var tvungen att vara mer uppmärksam och framförallt tänka efter så att man kunde pussla ihop historien. Men jag gillade det! Det gav boken en annorlunda twist och gjorde historien, som redan var spännande och överraskande, ännu mer intressant. Så om ni inte hunnit läsa den, gör det! Jag hade önskat ett lite bättre slut, men allt som allt var det en himla fängslande och mystisk historia, och dessutom en spännande läsupplevelse!

Du känner mig så väl

Handling

Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.

Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan.

dukannermigsaval

Kommentar

Den här kändes precis lagom för mig just nu. Det är ett tag sen jag haft tid att nöjesläsa, och därför passade det perfekt med en bok som varken var alltför lång eller alltför tung. Men som ändå var fylld av känslor och på många sätt väldigt fin. Det var en både vacker och sorglig historia som kändes enkel och intressant att följa. Varannat kapitel skrevs ur Kates perspektiv och varannat ur Marks vilket gjorde den mer spännande, och det var fint att se hur relationen mellan de båda utvecklades allteftersom.

Dessutom var det fint med två homosexuella huvudkaraktärer och att en så stor del av bokens fokus låg på hela HBTQ-comunityt och hyllade kärleken. Så, kan varmt rekommendera den här till er. Det tog bara 2-3 timmar att läsa ut den, men trots det var det en himla fin och fängslande läsupplevelse.

Down under

Handling

1987. Jim är nitton år och reser ensam till Nya Zeeland, lämnar Stockholm bakom sig för att bli en ny och bättre version av sig själv. Han flyttar in hos sin farbror och faster, skaffar jobb och försöker bygga upp en tillvaro. Men minnena av det kaos han lämnat förföljer honom, och hans konservativa farbror styr sin familj med järnhand. En dag hämtar Jims faster honom efter jobbet och lämnar av honom på ett hostel. De vill inte att han bor hos dem längre, eftersom de har förstått att han är homosexuell. Nu börjar en omtumlande inre och yttre resa, och till slut vågar Jim äntligen se tillbaka på allt som lett honom till andra sidan jorden – down under.

downunder

Kommentar

Jag gillade den här, den var både fin och lite hemsk på samma gång. Fokus låg till stor del kring att hitta sig själv och sin väg i livet, och jag tyckte att det kändes som en ganska äkta och rättfram beskrivning av hur livet kan vara när man håller på att bli vuxen. Jag gillade att man parallellt med den aktuella historien fick veta mer om Jims uppväxt och alla de upplevelser som låg bakom den han var, och jag tyckte att allt vävdes samman bra i slutet. Så, en faktiskt ganska spännande och intressant bok som fångade mitt intresse mer än vad jag hade förväntat mig!

Saker ingen ser

Handling

”Jag kysser alltid främlingar på nyår”, säger hon och rättar till sin mössa.
”Jag med”, säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
”Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”

Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

sakeringenser

Kommentar

Överlag gillade jag helt klart den här boken, även om det fanns lite småsaker som jag störde mig lite på. Det var fint med en bok som blandade så vitt och brett mellan olika sexualiteter och könsidentiteter och inte höll sig till normen, vilket annars inte görs så ofta på samma sätt, och det bidrog definitivt till mitt intresse för boken. Men, för min del, kändes det emellanåt lite för krystat, som att Anna Ahlund ville åstadkomma lite för mycket med boken. Det blev liksom inte alltid naturligt vilket gjorde att historien stundtals kändes aningen orealistisk.

Men förutom det så gillade jag att det var flera huvudkaraktärer i boken och inte bara en, och att man därmed fick komma nära många personer istället för bara en ensam. Och såklart blev det extra intressant när de alla hade relationer på ett eller annat sätt. Så, även om det inte blev en fullträff för mig personligen, var det absolut ingen dålig bok och jag tycker att den kan kännas läsvärd tack vare alla ämnen den behandlar, även om det som sagt blev lite för krystat för mig ibland.

 

Stål

Handling

De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.

stal

Kommentar

Jag är så glad att den här boken på något sätt var så mycket MER än vad jag hade förväntat mig. Och att den överraskade mig, att den hade en ständig utveckling. Det var inte bara en klassisk historia om att vara tonåring, om att växa upp, det var en historia som handlade om så mycket mer. Den lyckades ha en både sorgsen och vacker ton på samma gång, för trots att det ofta fanns en ledsam underton i historien så fanns det fina små saker, och citat, som vägde upp det. Men framförallt tyckte jag att boken förmedlade en himla äkta känsla, som att den faktiskt hade kunnat vara verklighet. Det kändes inte som någon förskönad värld utan som att man fick höra sanningen som ofta innebar både fula och vackra saker.

Jag tyckte också att det var intressant att läsa en annorlunda skildring av ett land som kanske annars uppfattas mest som vackert och drömmigt. Det kändes som att Avallone verkligen ville visa en annan sida av Italien, en bakom alla turistorter, och berätta en historia om vanliga människors liv. Och det uppskattade jag. Så läs den! Önska dig den i julklapp kanske?

img_6115

Ett litet liv

Handling

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.

ettlitetliv

Kommentar

SÅ bra denna var. Jag hade läst lite blandade åsikter på nätet innan, men kände mig ändå rätt förväntansfull – och den levde helt klart upp till mina förväntningar. Språket, stämningen och känslan fångade verkligen mig och det kändes som att jag kunde kliva in i bokens miljöer varje gång jag läste.

Och förutom det så var det en både väldigt vacker men också sorgsen skildring av livet, hur stor påverkan vissa saker kan ha och hur relationer ändras över tiden. Det var helt enkelt himla intressant att följa de 4 vännerna allt eftersom åren gick, och kanske framförallt att följa Jude, som man fick veta mest om. Han var verkligen en speciell karaktär och jag tyckte det var spännande att följa honom på så nära håll, att få ta del av alla hans tankar och minnen som hade en så stor påverkan i vem han var. Det var mycket tungt och sorgligt inblandat i hans historia, men jag tyckte faktiskt aldrig att det blev för mycket, utan jag tyckte snarare att det var fascinerande och för det mesta gripande att höra om allt hemskt.

Så allt som allt tyckte jag himla himla mycket om den här. Den var en massa saker, men framförallt vacker, sorglig och gripande, det var svårt att hålla tillbaka tårarna vid flera tillfällen. Så läs den! Så värt att ta sig igenom de 700+ sidorna för hela läsupplevelsen.

Ljuset vi inte ser

Handling

Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.

I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.

När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo en stad som kommer att totalförstöras av kriget.

ljusetviinteser.png

Kommentar 

Ska jag vara helt ärlig så var jag sådär sugen på att börja läsa den här boken, jag vet inte riktigt varför. Det kändes nog bara som att jag redan läst ganska många skildringar av andra världskriget och att jag kanske hade fått lite nog av dem för tillfället. Men, jag började läsa den ändå och det slutade med att jag trots allt gillade den ganska mycket. Det tog lite tid för mig att komma in i den, men när jag väl lärt känna Marie-Laure och Werner bättre blev det riktigt spännande att följa båda deras resor. Dessutom utvecklade det sig till att bli en ganska komplicerad och djup historia vilket gjorde att det var extra intressant att följa dess utveckling så att man kunde få veta hur alla karaktärer och händelser hängde samman.

Sen var det såklart ingen superrolig bok ur den synvinkeln utan den var snarare ganska sorglig och hemsk, men jag tyckte inte att det blev för mycket nån gång. Det fanns trots allt ganska många små ögonblick som var himla fina och jag tyckte att det var en lagom mix av relationer/känslor och faktiskt ”krig”. Så, trots min opepp inför att börja läsa sitter jag nu här och skriver att jag gillar boken…och jag skulle absolut säga att den är läsvärd om man är förtjust i lite mer historiska och dramatiska böcker.

Vassa föremål

Handling

På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.

Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förän­drats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles tretton­åriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märk­ligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.

Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pussel­bitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

vassaföremål

 

Kommentar

Jag tyckte himla mycket om den här boken! Efter att ha läst Dark places för ett tag sen var jag sugen på att läsa mer av Gillian Flynn, och Vassa föremål gjorde mig definitivt inte besviken. Även om denna var på svenska kunde jag känna igen språket och stilen på boken, och den innehöll samma mystik och relationsskildringar. Sen tyckte jag att hela grejen med brotten var intressanta, och jag kunde inte sluta läsa eftersom jag så gärna ville veta vem som låg bakom saker och ting. Och så gillade jag den mörka underton som fanns genom hela boken, inga människor framställs som perfekta eller lyckliga utan man får vad som känns mer äkta och råa porträtt av både människor och platser. Och huvudkaraktären Camilles egna problem bidrog också till en viss stämning i boken som jag föll för. Så läs den! Jag tyckte den var både väldigt spännande och intressant, och det känns som att jag kommer att försöka läsa mer av Flynn i framtiden!