Girlboss

Eftersom sommaren inte inneburit så somrigt väder än så länge, har jag hunnit kolla en del på diverse serier och filmer, och idag har jag ett (hyfsat) bokrelaterat tips till er. Netflix-serien Girlboss närmre bestämt! Det är en komedi jag börjat titta på som är baserad på Sophia Amorusos bok med samma namn som jag själv inte har läst, så jag vet inte riktgt om boken och serien hänger ihop så mycket eller om serien mest blivit inspirerad av boken.

Men hursomhelst är det som sagt en komedi och jag kan garantera att det är en väldigt fartfylld och ibland galen serie. Avsnitten är ganska korta vilket jag tycker bra och de är helt klart underhållande även om huvudkaraktären Sophia ibland irriterar mig lite haha. Så det får bli dagens tips till er! Utmärkt tidsfördriv för en regnig dag! Här nedanför kan ni se trailern.

 

Annonser

The fundamentals of caring

Jag såg en film på Netflix i förra veckan som jag tänkte tipsa er om, The fundamentals of caring. Jag tänker inte skriva någon hel recension, men jag kan i alla fall säga att det var en himla rolig, sorglig och lite knäpp film som jag kan rekommendera. Och så är den baserad på en bok, The revised fundamentals of caregiving av Jonathan Evison, så därför tänkte jag att det var passande att nämna den här. Jag har verkligen ingen aning om hur boken är, men jag gillade i alla fall filmen, och jag tycker helt klart den är värd att se på. Ni kan se trailern här nedanför!

Som stjärnor i natten

Handling

Alla är övertygade om att populära Violet Markey räddar skolans ”freak”, Theodore Finch, från att hoppa, den där dagen uppe i skolans klocktorn – men sanningen är egentligen en annan.

Ända sedan hennes syster dog i en trafikolycka har Violets liv varit skevt. När hon lär känna Finch öppnas dörren till något nytt. En tillvaro där allt är möjligt – som rymmer den djupaste sorgen och den största kärleken. Men samtidigt som Violets värld växer, börjar Finchs värld krympa.somstjarnor.jpg

Kommentar

Tack vare att jag gick in med noll förväntningar eller någon uppfattning om hur boken skulle vara, så blev jag verkligen positivt överraskad. Det var på många sätt en väldigt sorglig och hemsk historia, men den grep verkligen tag i en. Och den var inte bara sorglig, den var himla fin och lite knasig på samma gång vilket jag gillade. Men framförallt kändes det som att den skildrade depression på ett bra och vettigt sätt så att man verkligen kunde känna det och uppleva det själv. Och det gör den läsvärd om inget annat. Så läs den.

Mosquitoland 

Handling

After the sudden collapse of her family, Mim Malone is dragged from her home in northern Ohio to the “wastelands” of Mississippi, where she lives in a medicated milieu with her dad and new stepmom. Before the dust has a chance to settle, she learns her mother is sick back in Cleveland.

So she ditches her new life and hops aboard a northbound Greyhound bus to her real home and her real mother, meeting a quirky cast of fellow travelers along the way. But when her thousand-mile journey takes a few turns she could never see coming, Mim must confront her own demons, redefining her notions of love, loyalty, and what it means to be sane.


Kommentar

På en resa genom delar av USA fick man följa en ganska intressant resa tyckte jag. Inledningen kändes som början på vilken Young adult bok som helst, men efter hand tyckte jag att den fick mer och mer karaktär. Med många knäppa personer och intressanta tankar. Å ena sidan kändes den lite tung och innehöll mycket ”jobbigt” så att säga men å andra sidan fanns det många glada ögonblick och skämtsamma dialoger. Så boken överraskade mig ändå lite i att den inte kändes exakt som alla andra Young adult böcker(även om den såklart hade en del sådana inslag) och jag tyckte verkligen om att läsa den! 

NYC

Just nu är jag i New york i nästan en vecka, så förmodligen kommer jag tyvärr inte kunna uppdatera här förrän i början av nästa vecka! Men jag hoppas att jag kanske kan hinna titta i någon bokhandel där för det är alltid kul, och kanske kan jag få med mig någon ny bok hem… Med mig att läsa på flyget har jag bland annat denna boken som jag visade er att jag köpte häromdagen, än så länge gillar jag den! 

Ny av Sandra Beijer!

Igår läste jag på Sandra Beijers blogg att hon nu ska komma ut med sin andra bok. Ni känner säkert igen hennes debutroman Det handlar om dig, som blev väldigt populär. Jag tyckte jättemycket om den. Men hursomhelst så berättade hon igår att hon blivit klar med manuset till sin andra bok, som ska heta Allt som blir kvar. Den här ges ut hos Natur&Kultur och släpps i augusti i år. Jag har ingen aning om vad den ska handla om, men jag längtar redan tills den kommer ut. Med tanke på hur fint Sandra skrev i sin debut blir den här garanterat också superbra! Ni kan läsa hela hennes inlägg här.

sb
Bildkälla

Jag och Earl och tjejen som dör

Handling

Det är en universellt accepterad sanning att high school suger. Hur är det ens möjligt att existera på ett sånt jävla skitställe? 

Första dagen på sista året har Greg Gaines äntligen räknat ut hur man överlever. Hans strategi är att smälta in. Hålla en sjukt låg profil. Den enda han umgås med är Earl. Tillsammans tillbringar de sin lediga tid med att spela in filmer. Ärligt talat är filmerna ganska usla, och Greg har inga planer på att någonsin visa dem för någon annan. Tills han lär känna Rachel. 

Rachel har leukemi, och Gregs mamma har fått den vansinniga idén att Greg ska bli hennes vän. Att han kan ”göra skillnad i hennes liv” genom att ”muntra upp henne”. Trots att Greg knappt känner Rachel och vet att det är en totalt idiotisk idé så går han med på att försöka. 

  

Kommentar

Det jag gillade allra mest med den här boken var att den inte alls är som andra ungdomsböcker. Den kändes inte alls klyschig utan spelade på och skämtade mycket kring hur vanliga böcker är. Men den var både väldigt rolig och väldigt sorglig, och man kan räkna med att både skratta och gråta när man läser den. Trots att den handlar om döden så försöker Greg få det att inte verka så seriöst, men det går ändå inte riktigt att undkomma. Det skämtas mycket men i slutändan förstår man att Greg faktiskt är väldigt ledsen innerst inne och det komiska blir lite av en fasad genom hela boken. Men jag tyckte jättemycket om den och jag tycker verkligen att den är läsvärd för unga. Den var himla speciell, rolig och sorglig på samma gång!

Dagdrömmar 

Jag har glömt berätta det, men för några veckor sedan beställde jag hem den här superfina boken. Det är ingen skönlitterär bok som jag vanligtvis brukar prata om här utan den här är en målarbok faktiskt! En del av er har säkert redan hört talas om Dagdrömmar, men för er som inte gjort det kan jag varmt rekommendera denna, kanske som julklapp till någon du tycker om? Hur som helst så är den fylld med vackra illustrationer för en att färglägga och än så länge har jag bara hunnit göra några stycken – men det är så roligt och framförallt avslappnande!

  

Manifest för hopplösa 

Handling 

manuel Kent har insett vikten av att ha mål i livet. Även ett ouppnått mål är ett mål. Så han gör ett manifest för sig själv (och andra hopplösa). Främst går manifestet ut på att undvika förändring, att ducka. Det var den yttersta visdomen han tog med sig från höstterminen. 

Bästisen Tore är ”sjukt pepp” på förändringar och säger saker som att ”på gymnasiet smäller det”. Den här terminen är det definitivt Tore som drar ifrån Emaunel – inte bara med sin nya Puch Dakota, som Emanuel får cykla ikapp bäst han kan, utan även känslomässigt. Med hela sitt nya sätt att prata sedan han började i terapi är det som att Tore i hemlighet har avancerat till en helt ny level. Och vad ska hända när Tores halvbror från Brasilien hälsar på? 

I slutändan är det bara en sak som är bestående i Emanuel liv, nämligen hans förmåga att fucka upp det. Rejält. Fram med skämskuddarna med andra ord, och vrid er på nytt i pinsamhetsspasmer. Den verklige Emanuel Kent är tillbaka.

  
Kommentar

Precis som det jag tidigare läst av Åsa Asptjärn var den här boken rolig, sorglig och lite knasig på en och samma gång. Språket är egentligen ganska djupt men samtidigt är boken full av humor som gör den mer lättsam. Fast samtidigt känns något också sorgset med hela boken och jag tycker att det bidrar till att den känns väldigt trovärdig. Den är både rolig och sorglig vilket verkligheten också är så därför känns den realistisk. Sen kan jag tycka att den vid vissa tillfällen känns lite väl överdriven, kanske framförallt i sättet som Emmanuel är, men i det stora hela påverkar det inte boken särskilt mycket. Så om ni vill läsa en boken med mycket humor, knäppa saker och lite sorgsenhet så är den här perfekt för er!

Djupa ro

Tack så mycket Rabén & Sjögren för den fina boken!

Handling 

”Jonathan är död.”

Luddes röst bröts.

”Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem.”

Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång. 

Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.

Vi måste åka hem.

Det blir aldrig normalt.

I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.

David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om.

Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?

  

Kommentar
När jag skulle börja läsa hade jag förväntningen att den här boken skulle vara ungefär likadan som de jag läst av Lisa Bjärbo innan, men jag hade faktiskt helt fel insåg jag ganska fort. Det var klart att jag kände igen språket och stilen, men annars kändes den här helt annorlunda i både stämning och handling. För den här var så himla mörk. Och tung. Nu tänker ni kanske att det är något dåligt, men det var det faktiskt inte – jag gillade den så himla mycket ändå. 

Trots att den kändes väldigt sorglig så var den samtidigt både fin, vacker och rolig så den var så mycket mer än bara det mörka. Och jag tror att vem som helst kan känna igen sig i den, kanske framförallt i någon av alla de känslor som finns i den. Så jag fick en överraskning när jag började läsa boken, men jag får ändå säga att den var positiv. Det här är en bok som kan få en att både skratta och gråta, men framförallt så är den himlans bra!