Tankar mellan sött och salt

Handling

Måndag, första dagen på högstadiet. Moa vet inte hur hon ska överleva tre år av fångenskap, tillsammans med alla idioter. Efter det som hände i somras pratar ingen i klassen med henne. Utom för att säga hur mycket de hatar henne. Tur att det finns annat i livet än den grå verkligheten i Hellnäs. Som Edward, till exempel.tankarmellan

Kommentar

Min första tanke när jag började läsa var att det kändes som en bok som skulle komma att vara ganska ”ytlig” om en klassiskt olycklig tonåring, men jag tyckte att den allt eftersom visade på mer och mer djup. Det var en historia med många dimensioner som berörde massor av både känslor och tankar på ett vettigt sätt. Jag tyckte nog både att inslagen med Edward, som dök upp med jämna mellanrum, både var lite förvirrande och bra på samma gång faktiskt. För å ena sidan fick de mig lite att ifrågasätta Moa som karaktär, hur hon var som person och hennes trovärdighet samtidigt som de å andra sidan bidrog till att driva historien framåt och till att faktiskt komma nära inpå hennes innersta känslor. Så även om jag inte alltid var 100 procent förtjust i de delarna så förstår jag helt klart varför de fanns med och vilket deras egentliga syfte var.

Men annars tyckte jag generellt att Moa var en sympatisk karaktär som man verkligen kände med, kanske framförallt med tanke på hur hemsk hennes situation ofta var. En annan bra grej med boken var att när jag väl börjat läsa så kunde jag knappt sluta, vilket resulterade i att den var utläst på en eftermiddag. Och det är väl ett bra betyg i sig. Sen var det nog inte min favorit av Martas böcker, MEN, det var fortfarande en jättebra bok. En bok som jag för övrigt tror skulle passa perfekt som julklapp till många tonåringar därute! Så tips tips. Och läs den hörni! (även om ni inte är tonåringar som kanske får den i julkapp)

Annonser

Två av oss

Tack Rabén&Sjögren för den fina boken!

Handling

I samma ögonblick som jag ser henne så vet jag att vi hör ihop.
Det är som att gå in i ett mörkt rum och tända i taket. Eller om jag ska ta i lite som att promenera förbi en av Hötorgsskraporna just som någon kastar ut ett piano från översta våningen.
Är det här 7F? frågar hon.
Hon knackade inte ens, öppnade bara dörren och klev in.
Ja, säger Ingrid utan att låta helt säker.
Bra, säger tjejen. Då är det här jag ska vara.

Det är 80-tal. 13-åriga Jonas hänger på sitt rum och lyssnar på Duran Duran och X-models. Och han spelar gitarr. Det är en tröst i ensamheten. Han är sistahandsvalet. Den man ringer när ingen annan har tid. Fast när Joni börjar i Jonas klass förändras livet. Hon är spännande. Smart. Vacker. Och framför allt hon verkar vilja vara med Jonas. Trots att hon lyssnar på The Cure och tycker att han har den töntigaste musiksmaken någonsin. Men allt det glittriga och pirriga överskuggas av något annat, något mörkt och hemligt. Något som gör att Joni sluter sig. Jonas kommer nästan ända fram, men inte helt. Vad är det som har hänt henne? Och hur kan Jonas bli den där vännen som han vill vara? Den som Joni anförtror sig åt. tvaavoss

Kommentar

Det var en på många sätt väldigt mysig bok att läsa och man kastades verkligen tillbaka i tiden till 80-talet. Jag tyckte att relationen mellan Joni och Jonas var intressant att följa och jag gillade interaktionen emellan de båda. Men, rent generellt kunde jag känna att det hände lite för lite, både i själva historien och i deras relation. Det var liksom ingen riktig action, handlingen drevs inte framåt på ett supereffektivt sätt och stundtals tyckte jag att relationen blev lite för repetitiv. Jonas sade alltid samma saker samtidigt som Joni fortsatte att ha en ganska reserverad personlighet, och även om de båda förändrades en del så gjorde de det inte riktigt så mycket som jag hade tyckt varit nödvändigt och jag hade önskat att de hade utvecklats ÄNNU mer under historiens gång.

Så jag skulle nog säga att det drog ner helhetsintrycket av boken en del, och gjorde att den stundtals snuddade vid att vara liite tråkig. Men samtidigt tyckte att det var en ganska fin historia och en ganska bra bok, även om den gjorde mig lite besviken och aldrig riktigt blev någon fullträff.

 

Inuti huvudet är jag kul

Tack så mycket Rabén&Sjögren för den fina boken!

Handlinginutihuvudet

Tänk att du är Beyoncé.

Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning. Jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Har han träffat mig någon gång?

Om det blir jobbigt, menar jag. Du är Beyoncé! Du är en stjärna, och inget kan nå dig, för du är Queen B, allt är lugnt.

Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.

Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.

Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?

Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.

Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.

Kommentar

Man kan ju inte annat än gilla Lisa Bjärbos böcker. Det gäller även Inuti huvudet är jag kul. Historien drivs fram på ett snyggt sätt, karaktärerna känns sympatiska och realistiska och språket är enkelt men beskrivande. Vid första anblicken kände jag mig eventuellt lite tveksam, och tänkte att ”ska det här vara en sån bok som bara handlar om en tjej som är blyg”? Men svar nej, jag blev motbevisad efter ett tag – det var det inte. Den handlade om mycket mer än så – psykisk ohälsa, vänskap, ensamhet, kärlek, sorg osv osv. Och det blev jag glad över, för annars hade jag nog inte gillat boken lika mycket som jag faktiskt gjorde.

Jag sträckläste den under några timmar då den varken var särskilt lång eller svårläst, men också för att jag ville veta vad som skulle hända, hur det skulle gå för Liv och hur hela historien skulle sluta. Så Inuti huvudet är jag kul är absolut en bok jag rekommenderar att läsa i solstolen, på stranden, i gräset(var som helst!) i sommar om man vill läsa något som är aningen tungt men ändå väldigt fint och mysigt på samma gång.

Nytt+gammalt

Så hade det plötsligt gått två veckor sedan mitt senaste livstecken här, men det är väl sen gammalt att det händer lite då och då. Hoppas att ni överlever ändå. Jag håller på att skriva uppsats för fullt, så det är lite annat som upptar min tid och tankeverksamhet för tillfället. Men, om en vecka är jag klar! Väldigt skönt!

Jag fick för övrigt hem ett förhandsexemplar av en ny bok från Norstedts(tusen tack!) för ett tag sedan som jag läser nu – Hon som inte vet av Karen Cleveland. Himla spännande än så länge, även om det kanske inte är en genre jag läser så ofta annars. Ska bli kul att se hur den slutar i alla fall. Vi hörs snart igen!

Tjuren från Solna

Tack så mycket Natur&Kultur för den fina boken!

Handling

Sebastian kämpar för att bli vuxen, för att hitta en vän, en lägenhet, en tjock bunt med sedlar, någon att älska och en utbildning som leder till ett jobb. Han stretar för att komma bort från sin mamma. Egentligen är det inget fel på Sebastians mamma, mer än att hon luktar för mycket, skrattar för högt och gråter för fult. Utan att riktigt veta hur det har gått till har Sebastian inlett ett förhållande med mammas kollega Hanna, som skulle kunna gå under rubriken milf, även om hon inte har några barn. Han har sökt in till scenskolan där han träffar Jakob. Nu kanske allt kan bli bättre och livet äntligen börja?

tjurenfransolna.jpg

Kommentar

Precis som annat jag läst av Gunnar Ardelius tilltalar språket mig i den här. Det är koncist med fina formuleringar, och säger mycket fast att mängden text i sig inte är så stor. Själva historien kändes ganska lågmäld, fast sakerna som faktiskt hände var ganska dramatiska om man tänker efter, men jag gillade att följa den. Den var inte alltför tung även om den hade ett visst djup, och dessutom berörde den personer i min egen ålder vilket såklart gjorde den lite extra intressant. Och slutligen så tyckte jag om att den liksom fångade en, att en ville fortsätta läsa hela tiden och smita in i bokens värld. Som på något sätt kändes rätt mysig.

 

De förlorade

Tack Rabén&Sjögren för boken!

Handling

Ky studerade hålet. Det var ungefär femtio centimeter brett och sträckte sig nästan en meter upp. Hon drog ett djupt andetag, klev upp på sängen och sträckte försiktigt in vänsterbenet. Hon hasade över kanten och var inne. Det blev mörkt. Och hon kände en omedelbar våg av panik skölja över sig.

När Ky av misstag slår upp ett hål i väggen i sitt rum hittar hon något som aldrig var menat för henne. Något som kommer förändra henne liv för alltid. Samtidigt, i en annan del av Stockholm börjar Adam tvivla på sitt förstånd när verkligheten omformar sig framför hans ögon. Är det någon som skämtar med honom eller håller han faktiskt på att bli galen på riktigt?

En silvergrå bil som följer varje steg han tar. Män vars ansikten ständigt är höljda i dunkel. Underjordiska tunnlar där det är svårt att andas men lätt att gå vilse.

Ky och Adams vägar korsas och de dras in i ett äventyr, ett klaustrofobiskt sådant, som ställer frågor vad sanning och verklighet är. Är världen som vi känner den bara en illusion?

deforlorade

Kommentar

Måste säga att det här är en bok jag har ganska svårt att bestämma mig för min åsikt kring. Jag hade inga förväntningar när jag började med den, så i slutändan både förvånade den mig och var precis som jag trott att den eventuellt skulle vara. Det var å ena sidan en ganska speciell bok, med mycket mystik, ovisshet och detaljerade beskrivningar av Stockholm, medan jag å andra sidan tyckte att språket och själva läsupplevelsen var ganska ”normal”, dvs den liknade ganska många andra böcker.

Så det jag uppskattade med boken var nog dess ganska kreativa idé och koncept kring historien, att den ur den synvinkeln skiljde sig från andra böcker. Och såklart att den stundtals var väldigt spännande. Det som inte höll för mig var som sagt språket, och att det ofta kändes som att historien mest stod och trampade vatten. Det hände en massa saker, men det kändes aldrig som att man som läsare riktigt fick förklarat för sig hur allt hängde samman och de ledtrådar man fick var ganska otydliga. Jag hade helt enkelt velat få veta mer kring orsaken till allt, varför är världen som den är i boken? Men, troligtvis får man veta mer i nästa del och det är väl det som ska locka en till att läsa vidare, och jag får väl erkänna att jag blir sugen på att läsa vidare, kanske inte så mycket för själva läsupplevelsen men för att få veta mer om historien, hur allt hänger samman. Så slutligen kan jag säga att det var en ganska bra bok, som stundtals var väldigt spännande. För min del blev den aldrig riktigt någon fullträff, men jag tror absolut att för folk som gillar den här genren och som kanske är något år yngre än mig så kan den vara en perfekt bok!

Student och nytt i brevlådan!

Förlåt för extremt dålig uppdatering senaste veckan! Men, har verkligen haft fullt upp med studenten och allt vad det innebär, och i fredags var det min tur att springa ut! Så som ni kanske förstår har inte bloggen eller läsning varit prio föregående vecka. Men nu är jag tillbaka som vanligt och ser så fram emot att det är sommar nu = mycket tid till att läsa!

Idag tänkte jag också passa på att visa en ny bok jag fick hem häromdagen, De förlorade –  den sista illusionen av Henrik Fexeus. Tack för den Rabén&Sjögren! Hade faktiskt inte hört talas om den innan, men utifrån baksidetexen verkar den spännande, har någon av er kanske läst den?

Barnet i mossen

Tack så mycket Atrium förlag för den vackra boken!

Handling

Tidigt en morgon hittar Fergus ett dött barn, troligen mördat, på gränsen mellan Irland och Nordirland. Fergus har mycket annat att tänka på -hans storebror Joe har gripits för sitt samröre med IRA, oroligheterna i landet gör att allt närsomhelst kan explodera och själv måste han klara examensproven för att kunna ta sig därifrån – men ändå dras han in i mysteriet med det döda barnet i mossen, som snart tar en ny oväntad vändning.

barnetimossen

Kommentar

Det kanske allra bästa med den här boken var den känsla och den stämning som den ständigt gav. Det kändes som att jag klev rakt in i historien och miljöerna som Fergus upplevde, vilket såklart var väldigt spännande. Man fick nästan känslan av att det var en själv som var ute och sprang på berget och kunde enkelt framkalla bilden av historien i huvudet.

Förutom det var det på många sätt en väldigt lågmäld historia, samtidigt som det hände så himla mycket. Men det kändes aldrig stressigt eller som att det gick för fort fram trots alla händelser utan jag tyckte att historien flöt på bra. Den var intressant att följa eftersom man fick läsa om två helt olika liv som ändå var sammankopplade på olika sätt, och jag gillade kanske framförallt Fergus som karaktär väldigt mycket. Till sist kan jag väl bara säga att om ni är ute efter att läsa något lite annorlunda, mystiskt och intressant, kan det här vara boken för er!

Ingenting och allting

Tack så mycket Bonnier Carlsen för den fina boken!

Handling

Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

ingentingochallting

Kommentar

På ett sätt var det här verkligen en klassisk amerikansk ungdomsbok, men sen samtidigt inte. Den påminde om ganska många andra böcker men framförallt när man närmare sig slutet blev jag lite förvånad över hur historien tog sig fram. Och helt ärligt kan jag nog säga att det var den plötsliga vändningen i slutet på historien som fick mig att gilla den här, utan den tror jag att boken hade känts för alldaglig och tråkig. Men, händelsen chockade mig, och det var intressant att följa hur Maddy reagerade på allting. Så det blev till slut ändå en bok jag tyckte mycket om och som hade något visst över sig som andra amerikanska ungdomsböcker saknar.

Om du vill ja oxå

Tack så mycket Langenskiöld för den fina boken!

Handling

Caroline är femton år och tillbringar helst sin tid med bästa kompisen Alice. En kväll när Caroline sitter ensam på bussen händer någonting obehagligt. Ett gäng äldre killar gör otäcka närmanden och Caroline flyr gråtandes därifrån. Några dagar senare stöter hon på en av killarna i gänget, Alex, av en slump. Vad gör man om man tycker om någon som man egentligen borde avsky? Ibland är det bara helt omöjligt att kontrollera sina känslor. När det känns som om någonting sliter och drar ens hjärta i två delar, hur ska man då kunna fatta rätt beslut?

omduvilljaoxa

Kommentar

Den här boken var både fängslande och lättläst. Och inte lättläst på sättet att den kändes för enkel eller avskalad utan den var lättläst samtidigt som den innehöll ett språk med en massa fina formuleringar. Jag tyckte att man kunde märka lite att den var skriven av någon som faktiskt är tonåring idag, för det var mycket som hade kunnat känts lite krystat om det varit en vuxen som skrivit det men nu kändes det fullt trovärdigt och passande i berättelsen.

Historiemässigt kändes det som en ganska lågmäld och inte allt för actionfylld bok som egentligen mest kretsade kring de mest vardagliga saker, ja förutom att det tas upp en del om sexuella trakasserier och så vilket var bra. Det är något man inte hittar särskilt ofta i ungdomsböcker idag faktiskt, så det var intressant att läsa. Så mina slutliga känslor kring boken blir att jag helt klart gillade den i all sin enkelhet, den var intressant och jag gillade det vardagliga men ändå fina språket. Dessutom slutade den himla fint.