De förlorade

Tack Rabén&Sjögren för boken!

Handling

Ky studerade hålet. Det var ungefär femtio centimeter brett och sträckte sig nästan en meter upp. Hon drog ett djupt andetag, klev upp på sängen och sträckte försiktigt in vänsterbenet. Hon hasade över kanten och var inne. Det blev mörkt. Och hon kände en omedelbar våg av panik skölja över sig.

När Ky av misstag slår upp ett hål i väggen i sitt rum hittar hon något som aldrig var menat för henne. Något som kommer förändra henne liv för alltid. Samtidigt, i en annan del av Stockholm börjar Adam tvivla på sitt förstånd när verkligheten omformar sig framför hans ögon. Är det någon som skämtar med honom eller håller han faktiskt på att bli galen på riktigt?

En silvergrå bil som följer varje steg han tar. Män vars ansikten ständigt är höljda i dunkel. Underjordiska tunnlar där det är svårt att andas men lätt att gå vilse.

Ky och Adams vägar korsas och de dras in i ett äventyr, ett klaustrofobiskt sådant, som ställer frågor vad sanning och verklighet är. Är världen som vi känner den bara en illusion?

deforlorade

Kommentar

Måste säga att det här är en bok jag har ganska svårt att bestämma mig för min åsikt kring. Jag hade inga förväntningar när jag började med den, så i slutändan både förvånade den mig och var precis som jag trott att den eventuellt skulle vara. Det var å ena sidan en ganska speciell bok, med mycket mystik, ovisshet och detaljerade beskrivningar av Stockholm, medan jag å andra sidan tyckte att språket och själva läsupplevelsen var ganska ”normal”, dvs den liknade ganska många andra böcker.

Så det jag uppskattade med boken var nog dess ganska kreativa idé och koncept kring historien, att den ur den synvinkeln skiljde sig från andra böcker. Och såklart att den stundtals var väldigt spännande. Det som inte höll för mig var som sagt språket, och att det ofta kändes som att historien mest stod och trampade vatten. Det hände en massa saker, men det kändes aldrig som att man som läsare riktigt fick förklarat för sig hur allt hängde samman och de ledtrådar man fick var ganska otydliga. Jag hade helt enkelt velat få veta mer kring orsaken till allt, varför är världen som den är i boken? Men, troligtvis får man veta mer i nästa del och det är väl det som ska locka en till att läsa vidare, och jag får väl erkänna att jag blir sugen på att läsa vidare, kanske inte så mycket för själva läsupplevelsen men för att få veta mer om historien, hur allt hänger samman. Så slutligen kan jag säga att det var en ganska bra bok, som stundtals var väldigt spännande. För min del blev den aldrig riktigt någon fullträff, men jag tror absolut att för folk som gillar den här genren och som kanske är något år yngre än mig så kan den vara en perfekt bok!

Student och nytt i brevlådan!

Förlåt för extremt dålig uppdatering senaste veckan! Men, har verkligen haft fullt upp med studenten och allt vad det innebär, och i fredags var det min tur att springa ut! Så som ni kanske förstår har inte bloggen eller läsning varit prio föregående vecka. Men nu är jag tillbaka som vanligt och ser så fram emot att det är sommar nu = mycket tid till att läsa!

Idag tänkte jag också passa på att visa en ny bok jag fick hem häromdagen, De förlorade –  den sista illusionen av Henrik Fexeus. Tack för den Rabén&Sjögren! Hade faktiskt inte hört talas om den innan, men utifrån baksidetexen verkar den spännande, har någon av er kanske läst den?

Barnet i mossen

Tack så mycket Atrium förlag för den vackra boken!

Handling

Tidigt en morgon hittar Fergus ett dött barn, troligen mördat, på gränsen mellan Irland och Nordirland. Fergus har mycket annat att tänka på -hans storebror Joe har gripits för sitt samröre med IRA, oroligheterna i landet gör att allt närsomhelst kan explodera och själv måste han klara examensproven för att kunna ta sig därifrån – men ändå dras han in i mysteriet med det döda barnet i mossen, som snart tar en ny oväntad vändning.

barnetimossen

Kommentar

Det kanske allra bästa med den här boken var den känsla och den stämning som den ständigt gav. Det kändes som att jag klev rakt in i historien och miljöerna som Fergus upplevde, vilket såklart var väldigt spännande. Man fick nästan känslan av att det var en själv som var ute och sprang på berget och kunde enkelt framkalla bilden av historien i huvudet.

Förutom det var det på många sätt en väldigt lågmäld historia, samtidigt som det hände så himla mycket. Men det kändes aldrig stressigt eller som att det gick för fort fram trots alla händelser utan jag tyckte att historien flöt på bra. Den var intressant att följa eftersom man fick läsa om två helt olika liv som ändå var sammankopplade på olika sätt, och jag gillade kanske framförallt Fergus som karaktär väldigt mycket. Till sist kan jag väl bara säga att om ni är ute efter att läsa något lite annorlunda, mystiskt och intressant, kan det här vara boken för er!

Ingenting och allting

Tack så mycket Bonnier Carlsen för den fina boken!

Handling

Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

ingentingochallting

Kommentar

På ett sätt var det här verkligen en klassisk amerikansk ungdomsbok, men sen samtidigt inte. Den påminde om ganska många andra böcker men framförallt när man närmare sig slutet blev jag lite förvånad över hur historien tog sig fram. Och helt ärligt kan jag nog säga att det var den plötsliga vändningen i slutet på historien som fick mig att gilla den här, utan den tror jag att boken hade känts för alldaglig och tråkig. Men, händelsen chockade mig, och det var intressant att följa hur Maddy reagerade på allting. Så det blev till slut ändå en bok jag tyckte mycket om och som hade något visst över sig som andra amerikanska ungdomsböcker saknar.

Om du vill ja oxå

Tack så mycket Langenskiöld för den fina boken!

Handling

Caroline är femton år och tillbringar helst sin tid med bästa kompisen Alice. En kväll när Caroline sitter ensam på bussen händer någonting obehagligt. Ett gäng äldre killar gör otäcka närmanden och Caroline flyr gråtandes därifrån. Några dagar senare stöter hon på en av killarna i gänget, Alex, av en slump. Vad gör man om man tycker om någon som man egentligen borde avsky? Ibland är det bara helt omöjligt att kontrollera sina känslor. När det känns som om någonting sliter och drar ens hjärta i två delar, hur ska man då kunna fatta rätt beslut?

omduvilljaoxa

Kommentar

Den här boken var både fängslande och lättläst. Och inte lättläst på sättet att den kändes för enkel eller avskalad utan den var lättläst samtidigt som den innehöll ett språk med en massa fina formuleringar. Jag tyckte att man kunde märka lite att den var skriven av någon som faktiskt är tonåring idag, för det var mycket som hade kunnat känts lite krystat om det varit en vuxen som skrivit det men nu kändes det fullt trovärdigt och passande i berättelsen.

Historiemässigt kändes det som en ganska lågmäld och inte allt för actionfylld bok som egentligen mest kretsade kring de mest vardagliga saker, ja förutom att det tas upp en del om sexuella trakasserier och så vilket var bra. Det är något man inte hittar särskilt ofta i ungdomsböcker idag faktiskt, så det var intressant att läsa. Så mina slutliga känslor kring boken blir att jag helt klart gillade den i all sin enkelhet, den var intressant och jag gillade det vardagliga men ändå fina språket. Dessutom slutade den himla fint.

Ormbunkslandet

Tack så mycket Natur&Kultur för den vackra boken!

Handling

Mika, jag vill veta hur du har gjort. För att glömma oss. Ge mig receptet. Raderna av våningssängar, sträckta lakan, lukten av läder, hud. Har du blivit en man nu? Som marscherar med en hand på vapnet och den andra i skrevet. Fast vi lovade varandra att vi skulle vara motsatsen, det ingen fattade fanns. Inga män eller kvinnor. Bara stål.

När Margit kliver av tåget på Malmö centralstation har hon ingen aning om vart hon ska ta vägen. Hon vet bara att det är omöjligt att stanna kvar hemma, i tystnaden efter Mika. Mika som lämnade henne på högen av dynor i redskapsförrådet och sa att de måste komma ifrån varandra. För att det förbjudna mellan dem, som ingen får veta om, måste få ett slut. Utanför Margits och Mikas symbiotiska värld vet Margit inte var hon hör hemma. Staden Malmö gör ständiga försök att tränga igenom förlamningen och vilsenheten. Men ju närmare staden och människorna kommer henne, och ju mer hon blir del av en helt ny, aktivistisk gemenskap, desto
större blir Margits rädsla för att hennes och Mikas hemlighet ska bli avslöjad. Att insekterna som rör sig vid rötterna ska komma upp i ljuset.

Ormbunkslandet

Kommentar

Vilken vacker bok! Jag tror främst det var språket som fångade mig från första början, och att man ständigt kastades mellan verkligheten och dagdrömmar i Margits huvud. Det utvecklades ganska fort till en historia jag inte riktigt hade förväntat mig, men det var spännande att läsa om ett ämne man vanligtvis inte stöter på, kanske framförallt inom ungdomslitteraturen. Och även om jag inte läst något specifikt inom ämnet tidigare tycker jag verkligen att Elin Bengtsson lyckades skriva om det på ett himla bra sätt, det kändes egentligen mest fint utifrån vad Margit beskrev det som, men samtidigt förstod man att det var väldigt skuldbelagt och något som hon visste var förbjudet om andra hade fått veta det.

Men det är såklart inte allt i boken utan det hände en massa intressant, alltifrån demonstrationer, kyssar till kyrkogårdar. Ett extra plus från min sida var också att boken till största delen utspelade sig i Malmö, så för en gångs skull kunde jag åtminstone känna igen mig lite i miljöerna vilket var kul. Slutligen kan jag väl säga att man vet att det är en bra bok om den gör en sugen på att börja skriva själv, vilket den här boken gjorde.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

Tack så mycket Rabén&Sjögren för boken!

Handling

Du kan kalla mig Ikaros. Det här är mitt avskedsbrev till världen. Om hundra dagar ska jag nämligen dö så satans vackert att du kommer att vilja hänga med. 
Jag finns. Idag och i nittionio dagar till. 
Nedräkningen har börjat.

Sju personer får mejlet från den som kallar sig Ikaros. I mejlet finns lösenord till en blogg som ständigt räknar ner för om exakt hundra dagar tänker Ikaros ta sitt liv.

Två av dem som får Ikaros mejl är Emil och Karim. Emil blir som besatt. Vem är Ikaros? Och vilka är de andra som fått tillgång till bloggen? Emil måste hitta de andra och rädda Ikaros.
Även Karim drabbas av Ikaros mejl, men på ett helt annat sätt. Karim vill ta Ikaros hand. Han vill också flyga.

omhundradagar

Kommentar

Det var tyvärr något som gjorde att jag inte riktigt fastnade för den här boken lika mycket som jag önskat att jag gjorde. För i förhand kände jag att både innehållet, titeln och såklart vem som skrivit den kändes intressant och passande för mig men boken motsvarade inte riktigt den nivån jag trodde att den skulle vara på. Det var helt klart en bra bok, det får inte glömmas, men genast när jag började på den kände jag att nja, det här blir nog ingen ny favorit. Något med språket kändes lite för bokstavligt och jag kunde känna att en del formuleringar blev lite för basic enligt min åsikt.

Andra halvan av boken kändes dock mer positiv eftersom det började hända mer saker, själva huvudkonflikten trappades upp och det hela blev lite mer intressant helt enkelt. Man kom ifrån de lite mer klassiska vardagshändelserna och det blev mer ovanliga ungdomsliv man fick bekanta sig med. Det var dock forfarande ingen fullträff men det kändes klart bättre att läsa än tidigare. Så min favoritdel av boken blir nog egentligen dom allra sista sidorna, då kändes språket mer träffande och bidrog till någon slags stämning som lockade mig mer än tidigare. Sammanfattningsvis kan jag väl därmed säga att det var en bok som jag på förhand hade förväntat mig mer av och som inte riktigt levde upp till de tankar jag hade trots att den hade sina positiva sidor och en story som hade potential till att bli något himla intressant.

Ny av Johanna Nilsson

Tror att jag nämnde den här boken när jag tipsade om nya i augusti om jag inte minns fel, och häromdagen fick jag hem den i brevlådan! Det ska bli spännande att se hur den är jämfört med Nilssons tidigare böcker, men om jag får gissa är den nog minst lika bra. Tycker för övrigt att titeln är himla fin, och omslaget också för den delen. Ser fram emot att börja läsa! Tack Rabén&Sjögren!

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med av Johanna Nilsson

Du, bara

Tack så mycket Rabén&Sjögren för den fina boken!

Handling

”Frank, det här är min lillebror John.”

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

”Hej John.”

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.
Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

dubara

Kommentar

Jag föll verkligen för den här boken. Språket, handlingen och alla karaktärer passade mig superbra och jag kunde inte sluta läsa när jag väl börjat. Eftersom den utspelade sig på sommaren kändes den dessutom precis lagom att läsa just nu, och därför tycker jag också att ni ska ta och läsa den nu snart om ni inte redan gjort det. För som ni förstår gillade jag den verkligen, och jag ser fram emot att se vad Anna Ahlund skriver mer i framtiden!

Måndag & ny

Då var det måndag och en vecka sedan jag senast uppdaterade(!!) Har egentligen ingen bra ursäkt alls utan kan bara säga att jag verkligen SKA försöka bli bättre så att ni förhoppningsvis blir lite fler som läser här igen! Om det är något speciellt ni vill att jag skriver om, eller som ni tycker om när jag skriver om,  får ni gärna komma med tips/förslag till mig!

I alla fall så var meningen med det här inlägget att visa min nya bok som kom på posten i förra veckan! Lite oväntat men det var bara kul och jag tror säkert att en del av er hört talas om den, den heter Du, bara och är skriven av Anna Ahlund. Jag ska antagligen börja läsa den senare i veckan och det ser jag fram emot, ni kan läsa mer om handlingen osv här! Tack Rabén&Sjögren!