Inuti huvudet är jag kul

Tack så mycket Rabén&Sjögren för den fina boken!

Handlinginutihuvudet

Tänk att du är Beyoncé.

Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning. Jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Har han träffat mig någon gång?

Om det blir jobbigt, menar jag. Du är Beyoncé! Du är en stjärna, och inget kan nå dig, för du är Queen B, allt är lugnt.

Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.

Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.

Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?

Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.

Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.

Kommentar

Man kan ju inte annat än gilla Lisa Bjärbos böcker. Det gäller även Inuti huvudet är jag kul. Historien drivs fram på ett snyggt sätt, karaktärerna känns sympatiska och realistiska och språket är enkelt men beskrivande. Vid första anblicken kände jag mig eventuellt lite tveksam, och tänkte att ”ska det här vara en sån bok som bara handlar om en tjej som är blyg”? Men svar nej, jag blev motbevisad efter ett tag – det var det inte. Den handlade om mycket mer än så – psykisk ohälsa, vänskap, ensamhet, kärlek, sorg osv osv. Och det blev jag glad över, för annars hade jag nog inte gillat boken lika mycket som jag faktiskt gjorde.

Jag sträckläste den under några timmar då den varken var särskilt lång eller svårläst, men också för att jag ville veta vad som skulle hända, hur det skulle gå för Liv och hur hela historien skulle sluta. Så Inuti huvudet är jag kul är absolut en bok jag rekommenderar att läsa i solstolen, på stranden, i gräset(var som helst!) i sommar om man vill läsa något som är aningen tungt men ändå väldigt fint och mysigt på samma gång.

Annonser

Marina Bellezza

Handling

En avfolkad småstad i norra Italien, omgiven av nedlagda fabriker. Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot regionen. Husen står tomma, butikerna är stängda och Italiens ungdomar föredrar att bygga sin framtid långt härifrån.
Marina är tjugotvå och slående vacker. Hon använder sitt utseende till att söka den uppmärksamhet hon aldrig har fått av sina föräldrar. Hon vill vara en Lady Gaga, en Rihanna, och drömmer om att resa till USA och vara med i X-factor.
Andrea arbetar deltid på biblioteket, men längtar efter ett enklare liv närmare naturen. Föräldrarna tycker att han är misslyckad och jämför honom ständigt med brodern som är forskare i USA.
Trots sina olikheter inleder Marina och Andrea en relation. De förenas i sin strävan att förändra sina livsvillkor, men deras drömmar ser olika ut.

marinabellezza.jpg

Kommentar

Jag gillade den här väldigt mycket, precis som jag gillade Stål himla mycket när jag läste den i höstas. Silvia Avallone har verkligen ett eget sätt att skriva på, som kom fram tydligt även i denna, och jag drogs verkligen in i boken. Jag tycker att huvudkaraktärernas liv skildras på ett fint och ärligt sätt, då man allt eftersom får veta mer om deras barndom och bakgrund samtidigt som hela boken är väldigt beskrivande och fylld med känslor och tankar.

Jag reagerade först lite på att boken var ganska lång, men i slutändan gjorde det mig inget alls. Det hände så himla mycket under historiens gång och relationen mellan Andrea och Marina pendlade verkligen fram och tillbaka hela tiden vilket gjorde att man ständigt var uppmärksam och tvivlade på om det skulle hålla eller inte. Jag gillade dessutom att slutet var lite överraskande, att jag först trodde att det skulle sluta lite filmiskt och lyckligt för att sedan inse att jag blivit lurad och att boken tydligt visade sig vara en ärlig och rättfram skildring och ingen perfekt historia. Så jag tycker att Avallone har lyckats bra ännu en gång! Man kunde känna igen stämningen och stilen från Stål i Marina Bellezza, men samtidigt var det en historia om något helt annat, en historia som var himla spännande och stundtals himla sorglig.

Tjuren från Solna

Tack så mycket Natur&Kultur för den fina boken!

Handling

Sebastian kämpar för att bli vuxen, för att hitta en vän, en lägenhet, en tjock bunt med sedlar, någon att älska och en utbildning som leder till ett jobb. Han stretar för att komma bort från sin mamma. Egentligen är det inget fel på Sebastians mamma, mer än att hon luktar för mycket, skrattar för högt och gråter för fult. Utan att riktigt veta hur det har gått till har Sebastian inlett ett förhållande med mammas kollega Hanna, som skulle kunna gå under rubriken milf, även om hon inte har några barn. Han har sökt in till scenskolan där han träffar Jakob. Nu kanske allt kan bli bättre och livet äntligen börja?

tjurenfransolna.jpg

Kommentar

Precis som annat jag läst av Gunnar Ardelius tilltalar språket mig i den här. Det är koncist med fina formuleringar, och säger mycket fast att mängden text i sig inte är så stor. Själva historien kändes ganska lågmäld, fast sakerna som faktiskt hände var ganska dramatiska om man tänker efter, men jag gillade att följa den. Den var inte alltför tung även om den hade ett visst djup, och dessutom berörde den personer i min egen ålder vilket såklart gjorde den lite extra intressant. Och slutligen så tyckte jag om att den liksom fångade en, att en ville fortsätta läsa hela tiden och smita in i bokens värld. Som på något sätt kändes rätt mysig.

 

Just nu är jag här

Handling

Elise läser på universitetet och dejtar på Tinder. Hon har GPS:en ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av antidepressiva med sina vänner. Hon tycker egentligen bara om män i övre medelåldern, de är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter. Hon skulle vilja vara en häst.
När hon träffar Victor verkar hon bli lycklig på det där omedelbara sättet, trots att han är i hennes egen ålder. Lyckan går snart över i en känsla av tomhet.

justnuarjaghar

Kommentar

Mmmm, så bra denna var! Böcker som helt sveper in en i sin stämning och handling är de bästa. Och i den här vaggades man direkt in i Elises känslor och uppfattningar, nästan så att det kändes som att jag själv var med och upplevde hennes sinnesstämning från insidan. Dessutom så fångade språket mig redan från de första sidorna, det var något jag föll för i formuleringarna, i hur meningarna ofta var ganska koncisa och korta men samtidigt fulla av känslor och intryck. Och att det beskrev så tydligt den tiden vi lever i idag. Alltså, om det inte var tillräckligt tydligt än: läs den! Jag hoppas verkligen att Isabelle Ståhl skriver mer sånt här i framtiden.

Hata Gustavsberg

Handling

I radhuslängorna på Betselvägen i Gustavsberg händer inte mycket. Inget alls, om du frågar Mirre. Det är ganska mycket samma rutin varje dag: möta upp Liv vid trapporna, gå till skolan, hoppas på ok god vegomat på lunchen. Och det kryper i Mirre. Hon vill l-e-v-a. Hon vill klottra slagord, festa eller vad som helst.

Helt oväntat är det på en släktmiddag som det vänder. När hennes farbror oreflekterat luftar sina fördomar om ”araber” och homosexuella brister det för Mirre och hon kommer ut som gay. Närmsta familjen ser med viss skepsis på detta plötsliga utträde ur garderoben. Samma reaktion från bästa kompisarna. När skulle det ha skett, liksom? Men till Mirres stora tillfredsställelse klottrar någon ”flata” på hennes skåp. En reaktion! Något händer!

Och det gör det verkligen. Mirre repar mod och börjar träffa Sanna med det blå håret som också brukar stå i vegokön i skolmatsalen, och äntligen får hon prata politik och könsroller. Men tyvärr råkar Mirre fyllehångla med en kille på en fest och allt brakar storstilat ihop.

hatagustavsberg

Kommentar

Framförallt var det en bra skildring av hur det kan vara att växa upp, och känna att man fastnat på något sätt. Den var rapp, lättläst och handlingen gick fort framåt. Det jag gillade var att man sveptes in i bokens stämning snabbt och att man kunde känna de känslor som Mirre kände också, samtidigt som den på något sätt var rätt mysig att läsa. Sen skulle jag inte säga att det var en helt fantastisk bok, utan den var ungefär så som man tänker att en ungdomsbok ska vara, och inte mycket mer. Men jag gillade den fortfarande, och eftersom den var så snabbläst och mysig så tyckte jag att den var helt klart var värd att läsa. Och för övrigt så älskar jag omslaget, som Sara Edström gjort!

The hate u give

Handling

Sextonåriga Starr Carter lever i två världar: den fattiga förorten där hon bor och den fina privatskolan inne i stan. Hennes tillvaro krossas när hon blir ensamt vittne till hur polisen skjuter ihjäl hennes barndomsvän Khalil.  Trycket på Starr är hårt, både från polisen och från orten – som kräver rättvisa och upprättelse för Khalil. Men även från de som inte vill att Starr ska vittna – och de är tydliga med vad hennes vittnesmål skulle innebära. Vad Starr än väljer kommer det att få enorma konsekvenser för såväl hennes eget liv som människorna hon vuxit upp med.

The_Hate_U_Give

Kommentar

Framförallt tyckte jag om hur den var en väldigt ärlig och rak skildring av den rasism som finns i USA idag, och alla de skillnader som finns mellan vita och svarta på massor av olika plan i samhället. Mycket kretsar kring hur huvudkaraktären Starr dras mellan två olika världar, då hon bor i en utsatt förort med mycket kriminalitet samtidigt som hon går i en privatskola där hon är en av de få svarta, och det var helt klart intressant att läsa om hur det för henne blev som att det fanns två versioner av henne som person.  Med tanke på det och själva bokens tema var den verkligen fylld med känslor hela tiden, oavsett om det var ilska, sorg eller glädje och det gillade jag. Och även om den i sig var ganska allvarlig så fanns det många komiska inslag i till exempel familje- och vänskapsrelationerna vilket var kul.

Men, det var fortfarande något med boken som skavde för min del. Och jag vet inte om det hade med översättningen till svenska att göra kanske, för ibland tyckte jag att språket och dialogerna blev lite för stereotypiska och överdrivna. Det stämde inte riktigt för mig när så många engelska uttryck fått stanna kvar och de sen skulle figurera i dialoger skrivna på svenska i övrigt. Jag förstår såklart tanken med att behålla uttrycken, för det hade troligtvis inte gått att översätta de till svenska på något vettigt sätt, men för mig smälte engelskan inte riktigt in som jag hade önskat i bokens språk. Fast det ändrar ju inte det faktum att det är en superviktig och intressant bok, som jag tror att alla tjänar på att läsa. Och som jag tror är viktig att läsa, för att få se saker ur ett nytt perspektiv. Så läs den vetja!

Sköldpaddor hela vägen ner

Handling

Aza Holmes är egentligen inte så intresserad av att ge sig in i jakten på Russell Pickett, den försvunne multimiljardären som jagas av FBI. Men 100 000 dollar i belöning gör att Daisy – hennes bästa, enda och fullständigt orädda vän – har andra planer. ”Krossa hjärtan, Holmesy, inte drömmar” är Daisys mantra.

Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom.

I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar.

Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av henns tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss …

skoldpaddor

Kommentar

Det var ingen fantastisk bok, men jag gillade den, och den var mysig att läsa. Den hade de klassiska John Green-elementen och var ganska amerikansk och filmisk som historia, men efter att bara ha läst kurslitteratur de senaste veckorna tyckte jag att den var precis lagom för mig just nu. För den var både lätt att komma in i och att läsa. Och så var själva historien hyfsat intressant, kanske lite tack vare mysteriet, även om jag nog hade förväntat mig att det skulle ta ännu mera plats. Dessutom tyckte jag det var positivt att Aza hade lite problem med sin mentala hälsa eftersom det alltid är ett intressant och viktigt ämne. Så även om den inte var superbra så skulle jag säga att den helt klart är läsvärd, och fungerar perfekt att läsa ut en trött söndagseftermiddag som denna.

Fejk

Handling

Imogen är föräldralös, en bedragare och på rymmen från sitt arv.
Jule är en fighter, en kameleont och en atlet.
En intensiv vänskap. Ett försvinnande. Ett mord eller kanske två. En farlig romans, eller kanske tre.
Trubbiga tillhyggen, förklädnader, blod och choklad.
Den amerikanska drömmen, superhjältar, förövare och offer.
En tjej som vägrar ge folk vad de begär av henne.
En tjej som vägrar vara den hon en gång var.

fejk

Kommentar

Fejk gjorde mig verkligen inte besviken! Jag kunde känna igen E. Lockharts stil i boken, men samtidigt så var den ganska annorlunda jämfört med hennes andra böcker. Framförallt så fascinerade bokens disposition och berättarteknik mig, och jag gillade att det särskiljde den från många andra ungdomsböcker. Dispositionen krävde att man som läsare var tvungen att vara mer uppmärksam och framförallt tänka efter så att man kunde pussla ihop historien. Men jag gillade det! Det gav boken en annorlunda twist och gjorde historien, som redan var spännande och överraskande, ännu mer intressant. Så om ni inte hunnit läsa den, gör det! Jag hade önskat ett lite bättre slut, men allt som allt var det en himla fängslande och mystisk historia, och dessutom en spännande läsupplevelse!

Du känner mig så väl

Handling

Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.

Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan.

dukannermigsaval

Kommentar

Den här kändes precis lagom för mig just nu. Det är ett tag sen jag haft tid att nöjesläsa, och därför passade det perfekt med en bok som varken var alltför lång eller alltför tung. Men som ändå var fylld av känslor och på många sätt väldigt fin. Det var en både vacker och sorglig historia som kändes enkel och intressant att följa. Varannat kapitel skrevs ur Kates perspektiv och varannat ur Marks vilket gjorde den mer spännande, och det var fint att se hur relationen mellan de båda utvecklades allteftersom.

Dessutom var det fint med två homosexuella huvudkaraktärer och att en så stor del av bokens fokus låg på hela HBTQ-comunityt och hyllade kärleken. Så, kan varmt rekommendera den här till er. Det tog bara 2-3 timmar att läsa ut den, men trots det var det en himla fin och fängslande läsupplevelse.

Down under

Handling

1987. Jim är nitton år och reser ensam till Nya Zeeland, lämnar Stockholm bakom sig för att bli en ny och bättre version av sig själv. Han flyttar in hos sin farbror och faster, skaffar jobb och försöker bygga upp en tillvaro. Men minnena av det kaos han lämnat förföljer honom, och hans konservativa farbror styr sin familj med järnhand. En dag hämtar Jims faster honom efter jobbet och lämnar av honom på ett hostel. De vill inte att han bor hos dem längre, eftersom de har förstått att han är homosexuell. Nu börjar en omtumlande inre och yttre resa, och till slut vågar Jim äntligen se tillbaka på allt som lett honom till andra sidan jorden – down under.

downunder

Kommentar

Jag gillade den här, den var både fin och lite hemsk på samma gång. Fokus låg till stor del kring att hitta sig själv och sin väg i livet, och jag tyckte att det kändes som en ganska äkta och rättfram beskrivning av hur livet kan vara när man håller på att bli vuxen. Jag gillade att man parallellt med den aktuella historien fick veta mer om Jims uppväxt och alla de upplevelser som låg bakom den han var, och jag tyckte att allt vävdes samman bra i slutet. Så, en faktiskt ganska spännande och intressant bok som fångade mitt intresse mer än vad jag hade förväntat mig!