De förlorade

Tack Rabén&Sjögren för boken!

Handling

Ky studerade hålet. Det var ungefär femtio centimeter brett och sträckte sig nästan en meter upp. Hon drog ett djupt andetag, klev upp på sängen och sträckte försiktigt in vänsterbenet. Hon hasade över kanten och var inne. Det blev mörkt. Och hon kände en omedelbar våg av panik skölja över sig.

När Ky av misstag slår upp ett hål i väggen i sitt rum hittar hon något som aldrig var menat för henne. Något som kommer förändra henne liv för alltid. Samtidigt, i en annan del av Stockholm börjar Adam tvivla på sitt förstånd när verkligheten omformar sig framför hans ögon. Är det någon som skämtar med honom eller håller han faktiskt på att bli galen på riktigt?

En silvergrå bil som följer varje steg han tar. Män vars ansikten ständigt är höljda i dunkel. Underjordiska tunnlar där det är svårt att andas men lätt att gå vilse.

Ky och Adams vägar korsas och de dras in i ett äventyr, ett klaustrofobiskt sådant, som ställer frågor vad sanning och verklighet är. Är världen som vi känner den bara en illusion?

deforlorade

Kommentar

Måste säga att det här är en bok jag har ganska svårt att bestämma mig för min åsikt kring. Jag hade inga förväntningar när jag började med den, så i slutändan både förvånade den mig och var precis som jag trott att den eventuellt skulle vara. Det var å ena sidan en ganska speciell bok, med mycket mystik, ovisshet och detaljerade beskrivningar av Stockholm, medan jag å andra sidan tyckte att språket och själva läsupplevelsen var ganska ”normal”, dvs den liknade ganska många andra böcker.

Så det jag uppskattade med boken var nog dess ganska kreativa idé och koncept kring historien, att den ur den synvinkeln skiljde sig från andra böcker. Och såklart att den stundtals var väldigt spännande. Det som inte höll för mig var som sagt språket, och att det ofta kändes som att historien mest stod och trampade vatten. Det hände en massa saker, men det kändes aldrig som att man som läsare riktigt fick förklarat för sig hur allt hängde samman och de ledtrådar man fick var ganska otydliga. Jag hade helt enkelt velat få veta mer kring orsaken till allt, varför är världen som den är i boken? Men, troligtvis får man veta mer i nästa del och det är väl det som ska locka en till att läsa vidare, och jag får väl erkänna att jag blir sugen på att läsa vidare, kanske inte så mycket för själva läsupplevelsen men för att få veta mer om historien, hur allt hänger samman. Så slutligen kan jag säga att det var en ganska bra bok, som stundtals var väldigt spännande. För min del blev den aldrig riktigt någon fullträff, men jag tror absolut att för folk som gillar den här genren och som kanske är något år yngre än mig så kan den vara en perfekt bok!

En gud i spillror

Handling

RAF-piloten Teddy Todd trodde inte att han skulle överleva andra världskriget. Nu är hans stora utmaning att möta en framtid han inte räknade med att få uppleva.

I Liv efter liv fick vi följa Ursula Todds oändliga liv om och om igen. I En gud i spillror riktas blicken mot den älskade brodern. Teddy Todd som ville bli poet, tar värvning som RAF-pilot under andra världskriget. Han överlever, men krigets fasor existerar parallellt med hans liv som make, far och morfar. Han förstår inte sin omvärld och det absurda i att just han fick överleva.engudispillror

Kommentar

Det är något visst med Kate Atkinsons böcker. Jag tycker alltid att de känns tunga att börja läsa och är lite kluriga att komma in, men i slutändan tycker jag det är så sorgligt när de tar slut. För den här boken, precis som hennes tidigare, är verkligen en beskrivning av livet. Kapitlen hoppar från 1944 till 2012 för att sen gå tillbaka till 1980-talet samtidigt som det är många personer i samma familj som man får följa, och det är väldigt intressant. Jag tycker det ger en ett nytt perspektiv på saker och man får en bättre förståelse för hur allt hänger ihop i livet.

Och även om jag i början nog tyckte det var lite drygt med ännu en bok av Atkinson som utspelar sig i krigstid, så bidrog det i slutändan med mycket spänning till boken. Såklart kunde de väl beskrivna flygattackerna kännas lite långtråkiga ibland, men i det stora hela tyckte jag att kriget på något sätt bidrog till bokens effekt. Så, även om den kändes något seg i början, tyckte jag himla mycket om den här boken till slut. Den var väldigt intressant och jag tyckte att slutet var något av en överraskning, så jag kan glatt rekommendera den till er.

 

Flickorna

Handling

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.
I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

flickorna

Kommentar

Det var verkligen något speciellt med Flickorna. Men det är svårt att sätta fingret på exakt vad. Den förmedlade en viss känsla och stämning som jag gillade, och så tyckte jag att Emma Clines språk var himla bra. Hon skrev så många kloka saker och reflekterade mycket kring hur det är att vara tjej och kvinna, kanske framförallt kring hur man anpassar sig efter alla runtomkring en och hur lätt man nöjer sig med minsta lilla. Och det gjorde boken extra intressant att läsa, det gav läsupplevelsen något extra jämfört med en del andra böcker.

Dessutom var historien, och hur man parallellt följde Evie i både dåtid och nutid, fängslande. Det var något fascinerande över den, hur så många tjejer och en del killar kunde bli så uppslukad av en person och ett sådant liv. Och så var det spännande i slutet att få veta hur allt verkligen hade utspelat sig under en dag som man fått ledtrådar kring under bokens gång. Men, nu förstår ni nog hur jag känner kring Flickorna, och om ni inte redan läst den; gör det!

 

Dark places

Handling

Libby Day was just seven years old when her evidence put her fifteen-year-old brother behind bars. Since then, she has been drifting. But when she is contacted by a group who are convinced of Ben’s innocence, Libby starts to ask questions she never fared to before. Was the voice she heard her brother’s? Ben was a misfit in their small town, but was he capable of murder? Are there secrets to uncover at the family farm or is Libby deluding herself because she wants her brother back? She begins to realise that everyone in her family had something to hide that day …especially Ben. Now, twenty-four years later, the truth is going to be even harder to find. Who did massacre the Day family?

darkplaces

Kommentar

Jag gillade den skarpt faktiskt! Jag har inte läst något av Gillian Flynn innan och det är väl inte direkt en genre jag brukar läsa, så jag hade inte så höga förväntningar, men den överraskade mig positivt. Den var skriven så att man fick följa Libby i nutid varannat kapitel och varannat dagen för morden ur flera personers perspektiv, vilket var väldigt intressant. Såklart krävde det att man var uppmärksam när man läste, men jag tyckte det gav flera spännande vinklar på hela historien och det var intressant att verkligen få veta exakt vad som hände under den dagen. Och så var det såklart en väldigt spännande bok; för varje kapitel fick man veta mer och mer detaljer kring mordet och flertalet gånger blev man överraskad av hur saker verkligen låg till. Så jag vill bara säga att jag verkligen rekommenderar den till er! Den var intressant och spännande, men också väldigt hemsk.

Våra kemiska hjärtan

Handling

Henry Page är en obotlig romantiker! Han har bara aldrig upplevt den stora kärleken. Inte ännu i alla fall. När Grace Town haltar in i hans liv med käpp, för stora pojkkläder och duscha verkar inte stå högst på hennes att göra-lista, vet han att det är på väg att ändras. För alltid.

varakemiskahjartan

Kommentar

Jag gillade boken, men samtidigt kände jag nog inte mer än så. Jag tyckte för det mesta att den var intressant och ganska spännande, men den blev ändå aldrig mer än en bra bok för mig. Det var svårt att komma ifrån den klassisk klyschiga känslan i amerikanska YA-böcker vilket gjorde att den kändes lite som vilken annan sån bok som helst. Allt blir lite för glättigt och filmiskt trots att det egentligen var mycket tungt innehåll i den och jag tror att det var det som gjorde att jag inte riktigt föll för den. Den innehöll mycket känslor men dom nådde aldrig riktigt ut till mig utan kändes mest bara som ord. Sen var det ingen dålig bok, men jag kände väl aldrig riktigt att det var en bok jag fastnade för eller som grep tag i mig, och det tycker jag är himla viktigt när man läser.

I vilt tillstånd

Handling

Mireille Jameson, dotter till en välbärgad familj i Haiti och numer boende i USA, kidnappas i Port-au-Prince mot en lösesumma på 1 miljon dollar. I 13 dagar hålls hon fången medan hennes far vägrar betala och hennes man kämpar för att få henne fri. När hon äntligen släpps börjar hennes mödosamma ivilttillstand.jpgkamp för att återvända till sitt liv

Kommentar

Jag hade verkligen noll förväntningar när jag började läsa, men så bra den var! Det var i grund och botten en väldigt hemsk och rå bok, men det var något som verkligen fångade mig i den. När jag väl börjat läsa och kom in i storyn kunde jag inte släppa boken och läste så fort jag fick tillfälle. Trots att det som sagt var en väldigt hemsk bok tyckte jag fortfarande att den var väldigt intressant och känslosam, och jag tycker att Roxane Gay förmedlade Mireilles känslor på ett riktigt bra sätt; jag kunde nästan själv känna paniken inom mig som Mireille kände. Dessutom tyckte jag att det var intressant med alla relationer i boken, en del var så fina på något sätt medan andravar väldigt komplicerade. Så allt som allt överraskade den här boken mig verkligen, och den grep tag i mig på ett sätt jag inte hade förväntat mig. Det var ingen mild, vacker bok men den var intressant, uppriktig och fängslande – och jag gillade den väldigt mycket.

Flickvännen

Handling

Innan han gick den morgonen tog John på sig nya träningskläder och nya joggingskor. Karin fick en mobiltelefon med kontantkort. Kläder och samtal som inte går att spåra. Han sa vi ses snart, men inte när.

Alla före honom hade sagt att de skulle ta hand om henne men han köpte ett fucking jävla hus. Nu går hon återigen omkring där och väntar på honom, lämnad ensam med utegångsförbud när han är ute på ett av sina jobb.

Varför har hon fastnat för en man som försörjer sig på våld och brott? Hon tänker på vad som drivit henne, på priset hon måste betala och om det verkligen är rätt val, samtidigt som väninnorna vill festa och skvallra och små glimtar från den vanliga världen påminner henne om hur det skulle kunna ha varit.

flickvannen

Kommentar

Det var en ganska speciell bok, men jag tyckte ändå om den på något sätt. Den var på många sätt ganska lågmäld och det var inte så mycket action, men Karolina Ramqvist lyckades ändå göra den intressant. Det var en bok som kretsade mycket kring huvudkaraktären Karins tankar eftersom den i princip var en lång väntan på att något skulle hända. Men trots att man följde hur Karin fördrev tiden förlorade man aldrig hoppet om att John plötsligt skulle komma tillbaka, och man satt nästan på helspänn när man läste ifall det skulle hända. Dessutom var det lite fascinerande att läsa om Karins liv eftersom det skiljde sig rätt mycket från andra människors liv och hennes situation var ganska unik.

Men det var fortfarande ingen bok som jag tyckte var fantastisk och den berörde mig inte jättemycket egentligen, dock var den verkligen inte dålig och jag tror jag hade lägre förväntningar på hur den skulle vara faktiskt. Jag tror säkert att det finns vissa som tycker jättemycket om den, så den kan fortfarande vara värd att läsa, men för mig blev det som sagt bara en ganska bra bok.

Vi är en

Handling

Sextonåriga Grace och Tippy är sammanvuxna tvillingar, förenade vid höften. De delar bokstavligt talat allt. De är två individer med egna känslor, rädslor och hemligheter, men ändå en. När familjen inte längre har råd med privatundervisning måste tvillingarna för första gången börja i en vanlig skola. Hierarkierna är stenhårda och korridorerna fyllda av nyfikna blickar, elaka viskningar och rykten. Men för första gången kan de skaffa riktiga vänner, och kanske till och med snudda vid något som tidigare varit otänkbart – den stora kärleken. Men så tvingas Grace erkänna att hon inte mår bra och plötsligt står tvillingarna inför ett omöjligt val.

viaren

Kommentar

Jag måste börja med att säga att boken faktiskt inte var alls som jag hade förväntat mig. I och för sig visste jag inte så mycket om den, men eftersom den var översatt från engelska brukar det rent generellt innebära en ganska speciell typ av stil på boken, lite så där glättig och perfekt, om ni förstår vad jag menar. Men den här var ju inte alls så! För det första var det väldigt intressant att läsa kring att leva sammanväxt med en annan person eftersom det är ett rätt originellt ämne. För det andra så förvånade språket mig; det var många korta, hackiga meningar och inte särskilt mycket text egentligen, men den var trots det väldigt expressiv och berättade mycket.

Dessutom var historien intressant uppbyggd då man både fick följa tvillingarnas liv i skolan, familjens alla problem och deras kroppsliga situation. Och jag blev väldigt förvånad i slutet då tvillingarna tvingades ta ett väldigt drastiskt beslut, och jag kan säga att det kom några tårar i slutet då allt upplöstes – vilket jag tycker tyder på att det var en bra bok. Så om ni inte redan läst den, tycker jag absolut ni borde göra det!

Barnet i mossen

Tack så mycket Atrium förlag för den vackra boken!

Handling

Tidigt en morgon hittar Fergus ett dött barn, troligen mördat, på gränsen mellan Irland och Nordirland. Fergus har mycket annat att tänka på -hans storebror Joe har gripits för sitt samröre med IRA, oroligheterna i landet gör att allt närsomhelst kan explodera och själv måste han klara examensproven för att kunna ta sig därifrån – men ändå dras han in i mysteriet med det döda barnet i mossen, som snart tar en ny oväntad vändning.

barnetimossen

Kommentar

Det kanske allra bästa med den här boken var den känsla och den stämning som den ständigt gav. Det kändes som att jag klev rakt in i historien och miljöerna som Fergus upplevde, vilket såklart var väldigt spännande. Man fick nästan känslan av att det var en själv som var ute och sprang på berget och kunde enkelt framkalla bilden av historien i huvudet.

Förutom det var det på många sätt en väldigt lågmäld historia, samtidigt som det hände så himla mycket. Men det kändes aldrig stressigt eller som att det gick för fort fram trots alla händelser utan jag tyckte att historien flöt på bra. Den var intressant att följa eftersom man fick läsa om två helt olika liv som ändå var sammankopplade på olika sätt, och jag gillade kanske framförallt Fergus som karaktär väldigt mycket. Till sist kan jag väl bara säga att om ni är ute efter att läsa något lite annorlunda, mystiskt och intressant, kan det här vara boken för er!

Tårar i havet

Handling

I januari 1945 är tusentals människor i Ostpreussen på flykt undan sovjetiska trupper. Bland flyktingarna finns ungdomarna Joana, Emilia och Florian. De har olika bakgrund och bär alla på hemligheter, men deras vägar korsas och de finner mod och styrka hos varandra. Tillsammans försöker de ta sig till Wilhelm Gustloff – ett fartyg som kan föra dem till tryggheten västerut över Östersjön. Men katastrofen inträffar precis när de tror sig ha friheten inom räckhåll och då spelar varken nationalitet eller klasstillhörighet någon roll. De 10 000 passagerarna kämpar alla för samma sak – sin överlevnad.

tararihavet

Kommentar

Detta var helt klart en läsvärd bok, men jag tänker att den nog inte var så bra som jag hade förväntningen att den skulle vara. Det tog ganska lång tid innan jag tyckte att handlingen grep tag i mig, och det kändes som att jag fick tvinga mig själv att fortsätta läsa i början. Till sist kom det självklart en punkt då jag verkligen fastnade, men det var inte förrän närmre slutet vilket var lite synd. Jag hade nog tänkt att det skulle vara en sån bok som hugger tag i en direkt, men den lyckades alltså inte riktigt med det.

Själva historien i sig var såklart intressant, kanske framförallt eftersom den innehöll en del av andra världskriget som i alla fall jag aldrig läst om innan. Och så var den himla sorglig, hemsk och brutal på många sätt vilket är förståeligt med tanke på ämnet. Men det gör också att jag tycker att man ska läsa den – kanske inte för att det är något fantastiskt språk eller en extraordinär bok utan snarare för att det är ett ämne som tåls att läsa om. För om man kan se förbi bokens brister är den värd att läsas.