Hata Gustavsberg

Handling

I radhuslängorna på Betselvägen i Gustavsberg händer inte mycket. Inget alls, om du frågar Mirre. Det är ganska mycket samma rutin varje dag: möta upp Liv vid trapporna, gå till skolan, hoppas på ok god vegomat på lunchen. Och det kryper i Mirre. Hon vill l-e-v-a. Hon vill klottra slagord, festa eller vad som helst.

Helt oväntat är det på en släktmiddag som det vänder. När hennes farbror oreflekterat luftar sina fördomar om ”araber” och homosexuella brister det för Mirre och hon kommer ut som gay. Närmsta familjen ser med viss skepsis på detta plötsliga utträde ur garderoben. Samma reaktion från bästa kompisarna. När skulle det ha skett, liksom? Men till Mirres stora tillfredsställelse klottrar någon ”flata” på hennes skåp. En reaktion! Något händer!

Och det gör det verkligen. Mirre repar mod och börjar träffa Sanna med det blå håret som också brukar stå i vegokön i skolmatsalen, och äntligen får hon prata politik och könsroller. Men tyvärr råkar Mirre fyllehångla med en kille på en fest och allt brakar storstilat ihop.

hatagustavsberg

Kommentar

Framförallt var det en bra skildring av hur det kan vara att växa upp, och känna att man fastnat på något sätt. Den var rapp, lättläst och handlingen gick fort framåt. Det jag gillade var att man sveptes in i bokens stämning snabbt och att man kunde känna de känslor som Mirre kände också, samtidigt som den på något sätt var rätt mysig att läsa. Sen skulle jag inte säga att det var en helt fantastisk bok, utan den var ungefär så som man tänker att en ungdomsbok ska vara, och inte mycket mer. Men jag gillade den fortfarande, och eftersom den var så snabbläst och mysig så tyckte jag att den var helt klart var värd att läsa. Och för övrigt så älskar jag omslaget, som Sara Edström gjort!

Annonser

Du känner mig så väl

Handling

Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.

Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan.

dukannermigsaval

Kommentar

Den här kändes precis lagom för mig just nu. Det är ett tag sen jag haft tid att nöjesläsa, och därför passade det perfekt med en bok som varken var alltför lång eller alltför tung. Men som ändå var fylld av känslor och på många sätt väldigt fin. Det var en både vacker och sorglig historia som kändes enkel och intressant att följa. Varannat kapitel skrevs ur Kates perspektiv och varannat ur Marks vilket gjorde den mer spännande, och det var fint att se hur relationen mellan de båda utvecklades allteftersom.

Dessutom var det fint med två homosexuella huvudkaraktärer och att en så stor del av bokens fokus låg på hela HBTQ-comunityt och hyllade kärleken. Så, kan varmt rekommendera den här till er. Det tog bara 2-3 timmar att läsa ut den, men trots det var det en himla fin och fängslande läsupplevelse.

Down under

Handling

1987. Jim är nitton år och reser ensam till Nya Zeeland, lämnar Stockholm bakom sig för att bli en ny och bättre version av sig själv. Han flyttar in hos sin farbror och faster, skaffar jobb och försöker bygga upp en tillvaro. Men minnena av det kaos han lämnat förföljer honom, och hans konservativa farbror styr sin familj med järnhand. En dag hämtar Jims faster honom efter jobbet och lämnar av honom på ett hostel. De vill inte att han bor hos dem längre, eftersom de har förstått att han är homosexuell. Nu börjar en omtumlande inre och yttre resa, och till slut vågar Jim äntligen se tillbaka på allt som lett honom till andra sidan jorden – down under.

downunder

Kommentar

Jag gillade den här, den var både fin och lite hemsk på samma gång. Fokus låg till stor del kring att hitta sig själv och sin väg i livet, och jag tyckte att det kändes som en ganska äkta och rättfram beskrivning av hur livet kan vara när man håller på att bli vuxen. Jag gillade att man parallellt med den aktuella historien fick veta mer om Jims uppväxt och alla de upplevelser som låg bakom den han var, och jag tyckte att allt vävdes samman bra i slutet. Så, en faktiskt ganska spännande och intressant bok som fångade mitt intresse mer än vad jag hade förväntat mig!

Saker ingen ser

Handling

”Jag kysser alltid främlingar på nyår”, säger hon och rättar till sin mössa.
”Jag med”, säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
”Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”

Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

sakeringenser

Kommentar

Överlag gillade jag helt klart den här boken, även om det fanns lite småsaker som jag störde mig lite på. Det var fint med en bok som blandade så vitt och brett mellan olika sexualiteter och könsidentiteter och inte höll sig till normen, vilket annars inte görs så ofta på samma sätt, och det bidrog definitivt till mitt intresse för boken. Men, för min del, kändes det emellanåt lite för krystat, som att Anna Ahlund ville åstadkomma lite för mycket med boken. Det blev liksom inte alltid naturligt vilket gjorde att historien stundtals kändes aningen orealistisk.

Men förutom det så gillade jag att det var flera huvudkaraktärer i boken och inte bara en, och att man därmed fick komma nära många personer istället för bara en ensam. Och såklart blev det extra intressant när de alla hade relationer på ett eller annat sätt. Så, även om det inte blev en fullträff för mig personligen, var det absolut ingen dålig bok och jag tycker att den kan kännas läsvärd tack vare alla ämnen den behandlar, även om det som sagt blev lite för krystat för mig ibland.

 

Stål

Handling

De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.

stal

Kommentar

Jag är så glad att den här boken på något sätt var så mycket MER än vad jag hade förväntat mig. Och att den överraskade mig, att den hade en ständig utveckling. Det var inte bara en klassisk historia om att vara tonåring, om att växa upp, det var en historia som handlade om så mycket mer. Den lyckades ha en både sorgsen och vacker ton på samma gång, för trots att det ofta fanns en ledsam underton i historien så fanns det fina små saker, och citat, som vägde upp det. Men framförallt tyckte jag att boken förmedlade en himla äkta känsla, som att den faktiskt hade kunnat vara verklighet. Det kändes inte som någon förskönad värld utan som att man fick höra sanningen som ofta innebar både fula och vackra saker.

Jag tyckte också att det var intressant att läsa en annorlunda skildring av ett land som kanske annars uppfattas mest som vackert och drömmigt. Det kändes som att Avallone verkligen ville visa en annan sida av Italien, en bakom alla turistorter, och berätta en historia om vanliga människors liv. Och det uppskattade jag. Så läs den! Önska dig den i julklapp kanske?

img_6115

Ingen normal står i regnet och sjunger 

Handling 

Varför finns det inga kvinnliga trubadurer? Varför är det alltid Ella som ska skriva när det är grupparbete? Varför förväntas tjejer vara på ett sätt och killar på ett annat, och hur gör en egentligen för att vara tvärtom? Och om kärleken är som ett elstängsel och elstängslet redan är ihop med någon och någon är ens bästa vän i hela världen. Hur gör en då?


Kommentar

Den här var en positiv överraskning! Jag gillade verkligen att boken var rapp och snabb samtidigt som den berättade mycket och förmedlade många känslor. Det spilldes ingen tid på att göra långa, överdrivna beskrivningar och dialoger utan genom korta och vackra sidor förklarades historien. Som för övrigt var intressant och på många sätt himla klok. Så positivt överraskad blev jag och kan glatt rekommendera den här till er!

Om jag var din tjej

Handling

Amanda Hardys uppväxt har varit allt annat än enkel. Hon har mobbats av sina klasskamrater och hon har hatat sig själv och kroppen hon fötts i. Varför? För att Amanda brukade vara Andrew. Efter att ha genomgått en könskorrigering flyttar Amanda till sin pappa i en liten stad i den amerikanska Södern. Här vet ingen vem hon är eller vem hon brukade vara och hon kan börja om på nytt. För första gången får hon uppleva vänskap och kärlek. Hon faller för Grant, den gulliga killen som redan första skoldagen blir hennes vän. Men ju närmare Amanda och Grant kommer varandra, desto mer vill hon avslöja sin bakgrund för honom. Samtidigt är hon livrädd för att han inte skulle kunna se förbi den vetskapen. Kommer hon då att förlora både Grant och sitt nya liv?


Kommentar

Det var en bra bok, men min främsta känsla när jag läste den var nog ändå att det var en himla viktig bok. I grund och botten kan man säga att det var en ganska klassisk amerikansk high school-bok, men sen hade den ett ämne som gjorde den betydligt mer intressant – transsexualitet. Även om beskrivningen av Amanda som transperson säkert inte stämmer inte på särskilt många i verkligheten tyckte jag att det var spännande att läsa. Det är väldigt sällan man stöter på ämnet i ungdomsböcker, och det var nog därför jag kände att boken var så viktig. Trots att det rent historiemässigt inte var någon helt fantastisk bok känner jag att det är en bok som tål att läsas av de flesta. Gamla som unga tror jag alltid det vidgar ens vyer lite om man läser om hur andra människor än en själv lever. Så läs den!

Om du vill ja oxå

Tack så mycket Langenskiöld för den fina boken!

Handling

Caroline är femton år och tillbringar helst sin tid med bästa kompisen Alice. En kväll när Caroline sitter ensam på bussen händer någonting obehagligt. Ett gäng äldre killar gör otäcka närmanden och Caroline flyr gråtandes därifrån. Några dagar senare stöter hon på en av killarna i gänget, Alex, av en slump. Vad gör man om man tycker om någon som man egentligen borde avsky? Ibland är det bara helt omöjligt att kontrollera sina känslor. När det känns som om någonting sliter och drar ens hjärta i två delar, hur ska man då kunna fatta rätt beslut?

omduvilljaoxa

Kommentar

Den här boken var både fängslande och lättläst. Och inte lättläst på sättet att den kändes för enkel eller avskalad utan den var lättläst samtidigt som den innehöll ett språk med en massa fina formuleringar. Jag tyckte att man kunde märka lite att den var skriven av någon som faktiskt är tonåring idag, för det var mycket som hade kunnat känts lite krystat om det varit en vuxen som skrivit det men nu kändes det fullt trovärdigt och passande i berättelsen.

Historiemässigt kändes det som en ganska lågmäld och inte allt för actionfylld bok som egentligen mest kretsade kring de mest vardagliga saker, ja förutom att det tas upp en del om sexuella trakasserier och så vilket var bra. Det är något man inte hittar särskilt ofta i ungdomsböcker idag faktiskt, så det var intressant att läsa. Så mina slutliga känslor kring boken blir att jag helt klart gillade den i all sin enkelhet, den var intressant och jag gillade det vardagliga men ändå fina språket. Dessutom slutade den himla fint.

Me being me is exactly as insane as you being you

Handling

Darren hasn’t had an easy year.

There was his parents’ divorce, which just so happened to come at the same time his older brother Nate left for college and his longtime best friend moved away. And of course there’s the whole not having a girlfriend thing.

Then one Thursday morning Darren’s dad shows up at his house at 6 a.m. with a glazed chocolate doughnut and a revelation that turns Darren’s world inside out. In full freakout mode, Darren, in a totally un-Darren move, ditches school to go visit Nate. Barely twenty-four hours at Nate’s school makes everything much better or much worse—Darren has no idea. It might somehow be both. All he knows for sure is that in addition to trying to figure out why none of his family members are who they used to be, he’s now obsessed with a strangely amazing girl who showed up out of nowhere but then totally disappeared.

mebeingme

Kommentar

Det mest utstickande med den här boken, som skiljer den åt från många andra, är att den var helt skriven i listor. Jag måste säga att det faktiskt var ett ganska spännande koncept eftersom det gjorde att historien berättades på ett helt annorlunda sätt än vad den troligtvis annars hade gjorts, och så tror jag att det gjorde att den blev roligare och mer humoristisk. Samtidigt blev den också ganska lättläst för att vara på engelska eftersom det inte var så mycket tung text hela tiden.

Men det var inte bara formatet jag gillade med boken utan det var en bra bok i övriga perspektiv också. Det var en historia om en ganska vanlig kille, Darren, men det hände mycket i hans liv och inom hans familj framförallt som genererade en del drama. Jag kan tycka nu i efterhand att det kunde ha varit lite mer action, och jag önskade att man hade fått spendera mer tid med en viss karaktär som egentligen var Darrens fokus under hela boken. Men men, jag gillade ändå den och ångrar inte alls att jag läste den!

En bit av mig fattas

Handling

Det är morgon i New York. En vanlig high school-dag väntar Claire. Peter skolkar och är downtown. I Brooklyn ligger Jasper och sover. Ingen av dem anar att allt ska förändras innan dagen är slut. Det är tisdagen 11 september 2001. 

Detta är inte bara en roman om den stora katastrofdagen för tio år sedan. Den handlar också om allt efteråt. Om det svåraste svåra. Men också om hur glädjen och hoppet kan finnas så nära sorgen. 
Claires familj kan inte ta sig till sitt hem efter att de två skyskraporna kollapsat. I veckor efteråt har hon sömnsvårigheter och går nattliga promenader. Jasper tillbringar dagen med att samla in papper som har blåst in över Brooklyn från World Trade Center. Senare känner han sig märkligt avtrubbad från händelsen eftersom han sov när det hände. Peter blir ögonvittne till katastrofen men är ändå, eller kanske just därför, den som fattar minst. Hur fattar man det ofattbara? 

  
Kommentar 

Trots att jag ganska fort känner att det här inte är min favorit av David Levithan, så är detta helt klart en riktigt bra bok. Han kan knappast skriva något som inte är bra. Det mest centrala i boken var 9/11 och trots att jag var lite orolig att det temat skulle kunna falla lite platt så var det faktiskt en positiv överraskning. Jag tyckte genast att det kändes intressant att läsa om hur olika personer upplevde dagen och tiden som följde efteråt, kanske främst eftersom jag inte ens var tillräckligt gammal för att kunna minnas när det hände och eftersom jag nog aldrig tidigare hört om hur det faktiskt var för individer att uppleva detta. Det man främst läser om 8/11 är ju hur det gick till osv, men den här boken gav mig en ökad förståelse för hur det faktiskt  var att leva i New York när det skedde och vilka spår det gav hos alla. Så trots att det inte var min favorit av Levtihan förstår ni säkert att jag verkligen gillade boken, och så kan jag ju säga att det helt klart är en bok värd att läsa bara för att kunna få känna en ökad förståelse för denna så kända dagen.