No et moi

Handling

Lou Bertignac är 13 år, minst, yngst och bäst i klassen. Trots ett IQ på 160 kan hon inte knyta skorna ordentligt. Hon har huvudet fullt av frågor. Med vidöppna ögon studerar hon människor, samlar på ord och ägnar sig åt alla möjliga experiment i hemmet (t.ex. mäta längden på toapappret i toalettrullarna) och slukar uppslagsverk.

Hon är enda barnet i en familj, med en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa med glad fasad. I en mörk våning med fördragna gardiner tänker hon ut olika teorier för att tämja världen. Hon är hemligt kär i Lucas, som är längst, äldst, sämst men coolast i klassen.

När hon förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen, väljer hon på måfå att prata om uteliggare. På Gare d’Austerlitz träffar hon No, en artonårig, hemlös tjej. No med sitt trötta ansikte, sina smutsiga kläder, sin tystnad. Hon lever ett kärlekslöst liv, upprorisk och skygg. No låter sig intervjuas inför föredraget, men det går längre än så: de blir vänner och vänskapen vänder upp och ner på Lous tillvaro.

”Hon såg så ung ut. På samma gång verkade det som om hon verkligen kände till livet, eller snarare som om hon kände till något av livet som var skrämmande.”

Män och kvinnor lever på gatorna. De köar för att få ett varmt mål mat och måste ständigt hålla sig i rörelse för att inte frysa ihjäl. Lou skulle vilja att saker och ting var annorlunda. Så hon beslutar sig för att rädda No, att ge henne ett hem och en familj. Med Lucas hjälp kastar hon sig in i ett omfattande experiment mot ödet. Mot allt och alla.

noetmoi

Kommentar

Jag blev faktiskt positivt överraskad av den här! Det är alltid lite svårt att veta hur jag kommer känna om en bok när jag läser den på franska, alltså ett språk jag inte alls kan på samma sätt som svenska, och det finns alltid en risk att språkförståelsen förstör boken lite, när man inte riktigt får grepp om allt som händer. Men, med No et moi kunde jag komma in i bokens stämning, förstå vad som hände och faktiskt börja gilla boken också. Det var en både vacker och sorglig historia, som stundtals var väldigt grym, men jag gillade den.

Själva ämnet, hemlöshet, var intressant och kanske inte något man vanligtvis stöter på och kommer så nära inpå – och det gillade jag. Dessutom upplevde jag boken som relativt lättläst för att vara på franska, så jag gissar på att den förmodligen är ganska enkel och snabb att ta sig igenom på svenska. Hursomhelst, denna kan jag varmt rekommendera till er! Och om ni inte har lust att läsa, vet jag att det finns en filmatisering (som jag ännu inte sett) av boken också!

Annonser

Ett litet liv

Handling

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.

ettlitetliv

Kommentar

SÅ bra denna var. Jag hade läst lite blandade åsikter på nätet innan, men kände mig ändå rätt förväntansfull – och den levde helt klart upp till mina förväntningar. Språket, stämningen och känslan fångade verkligen mig och det kändes som att jag kunde kliva in i bokens miljöer varje gång jag läste.

Och förutom det så var det en både väldigt vacker men också sorgsen skildring av livet, hur stor påverkan vissa saker kan ha och hur relationer ändras över tiden. Det var helt enkelt himla intressant att följa de 4 vännerna allt eftersom åren gick, och kanske framförallt att följa Jude, som man fick veta mest om. Han var verkligen en speciell karaktär och jag tyckte det var spännande att följa honom på så nära håll, att få ta del av alla hans tankar och minnen som hade en så stor påverkan i vem han var. Det var mycket tungt och sorgligt inblandat i hans historia, men jag tyckte faktiskt aldrig att det blev för mycket, utan jag tyckte snarare att det var fascinerande och för det mesta gripande att höra om allt hemskt.

Så allt som allt tyckte jag himla himla mycket om den här. Den var en massa saker, men framförallt vacker, sorglig och gripande, det var svårt att hålla tillbaka tårarna vid flera tillfällen. Så läs den! Så värt att ta sig igenom de 700+ sidorna för hela läsupplevelsen.

Vassa föremål

Handling

På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.

Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förän­drats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles tretton­åriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märk­ligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.

Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pussel­bitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

vassaföremål

 

Kommentar

Jag tyckte himla mycket om den här boken! Efter att ha läst Dark places för ett tag sen var jag sugen på att läsa mer av Gillian Flynn, och Vassa föremål gjorde mig definitivt inte besviken. Även om denna var på svenska kunde jag känna igen språket och stilen på boken, och den innehöll samma mystik och relationsskildringar. Sen tyckte jag att hela grejen med brotten var intressanta, och jag kunde inte sluta läsa eftersom jag så gärna ville veta vem som låg bakom saker och ting. Och så gillade jag den mörka underton som fanns genom hela boken, inga människor framställs som perfekta eller lyckliga utan man får vad som känns mer äkta och råa porträtt av både människor och platser. Och huvudkaraktären Camilles egna problem bidrog också till en viss stämning i boken som jag föll för. Så läs den! Jag tyckte den var både väldigt spännande och intressant, och det känns som att jag kommer att försöka läsa mer av Flynn i framtiden!

Ni kommer sakna mig

Handling

Jag är sjutton år. Det har gåttt mindre än 24 timmar sen jag bestämde mig för att bli vuxen och jag är redan kriminell. Nu är jag på rymmen från polisen i skogen.

När mamma åker till Dalarna med sin nya kärlek och pappa flyger till Mallorca med sin nya familj blir My ensam kvar i stan på sommarlovet. Båda föräldrarna tror att My är med den andra. Istället för att avslöja misstaget bestämmer hon sig för att dra och klara sig på egen hand. Om hon inte är önskvärd så ska de slippa henne.

Det blir startskottet på några turbulenta månader där My får lära sig allt om att överleva utan jobb och utan pengar. Hon bryter sig in i huset hon bodde i som liten i ett desperat försök att hitta tillbaka till en tryggare tillvaro. Hon bosätter sig i ett läger i skogen, befolkat av människor som vill leva utanför samhället, hamnar i händerna på knarklangare och andra som vet att utnyttja unga utsatta tjejer – men aldrig någonsin ser hon sig själv som ett offer.  nikommersaknamig

Kommentar 

På något sätt blev den nog trots allt en positiv överraskning för mig. Jag hade inte särskilt höga förväntningar och gissade på att den eventuellt skulle kännas lite töntig, men i slutändan var den ändå ganska bra. Det var kanske inte en bok helt i min stil, men jag kunde i alla fall uppskatta den spänning och det drama som fanns genom hela historien. Den blev helt enkelt aldrig tråkig, även om jag inte alltid gillade My och hur hon betedde sig. Och så uppskattade jag att den var lite mörkare än vad jag hade trott, att den skiljde sig lite från det klassiska ungdomsboksinnehållet. Så även om jag inte föll pladask för boken fångade spänningen mig, och den var en helt okej läsupplevelse. Den var absolut lättläst – det tog en eftermiddag för mig att läsa ut den, så jag tror säkert att den kan vara perfekt att läsa en regnig sommardag om man vill ha lite spänning.

De förlorade

Tack Rabén&Sjögren för boken!

Handling

Ky studerade hålet. Det var ungefär femtio centimeter brett och sträckte sig nästan en meter upp. Hon drog ett djupt andetag, klev upp på sängen och sträckte försiktigt in vänsterbenet. Hon hasade över kanten och var inne. Det blev mörkt. Och hon kände en omedelbar våg av panik skölja över sig.

När Ky av misstag slår upp ett hål i väggen i sitt rum hittar hon något som aldrig var menat för henne. Något som kommer förändra henne liv för alltid. Samtidigt, i en annan del av Stockholm börjar Adam tvivla på sitt förstånd när verkligheten omformar sig framför hans ögon. Är det någon som skämtar med honom eller håller han faktiskt på att bli galen på riktigt?

En silvergrå bil som följer varje steg han tar. Män vars ansikten ständigt är höljda i dunkel. Underjordiska tunnlar där det är svårt att andas men lätt att gå vilse.

Ky och Adams vägar korsas och de dras in i ett äventyr, ett klaustrofobiskt sådant, som ställer frågor vad sanning och verklighet är. Är världen som vi känner den bara en illusion?

deforlorade

Kommentar

Måste säga att det här är en bok jag har ganska svårt att bestämma mig för min åsikt kring. Jag hade inga förväntningar när jag började med den, så i slutändan både förvånade den mig och var precis som jag trott att den eventuellt skulle vara. Det var å ena sidan en ganska speciell bok, med mycket mystik, ovisshet och detaljerade beskrivningar av Stockholm, medan jag å andra sidan tyckte att språket och själva läsupplevelsen var ganska ”normal”, dvs den liknade ganska många andra böcker.

Så det jag uppskattade med boken var nog dess ganska kreativa idé och koncept kring historien, att den ur den synvinkeln skiljde sig från andra böcker. Och såklart att den stundtals var väldigt spännande. Det som inte höll för mig var som sagt språket, och att det ofta kändes som att historien mest stod och trampade vatten. Det hände en massa saker, men det kändes aldrig som att man som läsare riktigt fick förklarat för sig hur allt hängde samman och de ledtrådar man fick var ganska otydliga. Jag hade helt enkelt velat få veta mer kring orsaken till allt, varför är världen som den är i boken? Men, troligtvis får man veta mer i nästa del och det är väl det som ska locka en till att läsa vidare, och jag får väl erkänna att jag blir sugen på att läsa vidare, kanske inte så mycket för själva läsupplevelsen men för att få veta mer om historien, hur allt hänger samman. Så slutligen kan jag säga att det var en ganska bra bok, som stundtals var väldigt spännande. För min del blev den aldrig riktigt någon fullträff, men jag tror absolut att för folk som gillar den här genren och som kanske är något år yngre än mig så kan den vara en perfekt bok!

En gud i spillror

Handling

RAF-piloten Teddy Todd trodde inte att han skulle överleva andra världskriget. Nu är hans stora utmaning att möta en framtid han inte räknade med att få uppleva.

I Liv efter liv fick vi följa Ursula Todds oändliga liv om och om igen. I En gud i spillror riktas blicken mot den älskade brodern. Teddy Todd som ville bli poet, tar värvning som RAF-pilot under andra världskriget. Han överlever, men krigets fasor existerar parallellt med hans liv som make, far och morfar. Han förstår inte sin omvärld och det absurda i att just han fick överleva.engudispillror

Kommentar

Det är något visst med Kate Atkinsons böcker. Jag tycker alltid att de känns tunga att börja läsa och är lite kluriga att komma in, men i slutändan tycker jag det är så sorgligt när de tar slut. För den här boken, precis som hennes tidigare, är verkligen en beskrivning av livet. Kapitlen hoppar från 1944 till 2012 för att sen gå tillbaka till 1980-talet samtidigt som det är många personer i samma familj som man får följa, och det är väldigt intressant. Jag tycker det ger en ett nytt perspektiv på saker och man får en bättre förståelse för hur allt hänger ihop i livet.

Och även om jag i början nog tyckte det var lite drygt med ännu en bok av Atkinson som utspelar sig i krigstid, så bidrog det i slutändan med mycket spänning till boken. Såklart kunde de väl beskrivna flygattackerna kännas lite långtråkiga ibland, men i det stora hela tyckte jag att kriget på något sätt bidrog till bokens effekt. Så, även om den kändes något seg i början, tyckte jag himla mycket om den här boken till slut. Den var väldigt intressant och jag tyckte att slutet var något av en överraskning, så jag kan glatt rekommendera den till er.

 

Dark places

Handling

Libby Day was just seven years old when her evidence put her fifteen-year-old brother behind bars. Since then, she has been drifting. But when she is contacted by a group who are convinced of Ben’s innocence, Libby starts to ask questions she never fared to before. Was the voice she heard her brother’s? Ben was a misfit in their small town, but was he capable of murder? Are there secrets to uncover at the family farm or is Libby deluding herself because she wants her brother back? She begins to realise that everyone in her family had something to hide that day …especially Ben. Now, twenty-four years later, the truth is going to be even harder to find. Who did massacre the Day family?

darkplaces

Kommentar

Jag gillade den skarpt faktiskt! Jag har inte läst något av Gillian Flynn innan och det är väl inte direkt en genre jag brukar läsa, så jag hade inte så höga förväntningar, men den överraskade mig positivt. Den var skriven så att man fick följa Libby i nutid varannat kapitel och varannat dagen för morden ur flera personers perspektiv, vilket var väldigt intressant. Såklart krävde det att man var uppmärksam när man läste, men jag tyckte det gav flera spännande vinklar på hela historien och det var intressant att verkligen få veta exakt vad som hände under den dagen. Och så var det såklart en väldigt spännande bok; för varje kapitel fick man veta mer och mer detaljer kring mordet och flertalet gånger blev man överraskad av hur saker verkligen låg till. Så jag vill bara säga att jag verkligen rekommenderar den till er! Den var intressant och spännande, men också väldigt hemsk.

I vilt tillstånd

Handling

Mireille Jameson, dotter till en välbärgad familj i Haiti och numer boende i USA, kidnappas i Port-au-Prince mot en lösesumma på 1 miljon dollar. I 13 dagar hålls hon fången medan hennes far vägrar betala och hennes man kämpar för att få henne fri. När hon äntligen släpps börjar hennes mödosamma ivilttillstand.jpgkamp för att återvända till sitt liv

Kommentar

Jag hade verkligen noll förväntningar när jag började läsa, men så bra den var! Det var i grund och botten en väldigt hemsk och rå bok, men det var något som verkligen fångade mig i den. När jag väl börjat läsa och kom in i storyn kunde jag inte släppa boken och läste så fort jag fick tillfälle. Trots att det som sagt var en väldigt hemsk bok tyckte jag fortfarande att den var väldigt intressant och känslosam, och jag tycker att Roxane Gay förmedlade Mireilles känslor på ett riktigt bra sätt; jag kunde nästan själv känna paniken inom mig som Mireille kände. Dessutom tyckte jag att det var intressant med alla relationer i boken, en del var så fina på något sätt medan andravar väldigt komplicerade. Så allt som allt överraskade den här boken mig verkligen, och den grep tag i mig på ett sätt jag inte hade förväntat mig. Det var ingen mild, vacker bok men den var intressant, uppriktig och fängslande – och jag gillade den väldigt mycket.

Barnet i mossen

Tack så mycket Atrium förlag för den vackra boken!

Handling

Tidigt en morgon hittar Fergus ett dött barn, troligen mördat, på gränsen mellan Irland och Nordirland. Fergus har mycket annat att tänka på -hans storebror Joe har gripits för sitt samröre med IRA, oroligheterna i landet gör att allt närsomhelst kan explodera och själv måste han klara examensproven för att kunna ta sig därifrån – men ändå dras han in i mysteriet med det döda barnet i mossen, som snart tar en ny oväntad vändning.

barnetimossen

Kommentar

Det kanske allra bästa med den här boken var den känsla och den stämning som den ständigt gav. Det kändes som att jag klev rakt in i historien och miljöerna som Fergus upplevde, vilket såklart var väldigt spännande. Man fick nästan känslan av att det var en själv som var ute och sprang på berget och kunde enkelt framkalla bilden av historien i huvudet.

Förutom det var det på många sätt en väldigt lågmäld historia, samtidigt som det hände så himla mycket. Men det kändes aldrig stressigt eller som att det gick för fort fram trots alla händelser utan jag tyckte att historien flöt på bra. Den var intressant att följa eftersom man fick läsa om två helt olika liv som ändå var sammankopplade på olika sätt, och jag gillade kanske framförallt Fergus som karaktär väldigt mycket. Till sist kan jag väl bara säga att om ni är ute efter att läsa något lite annorlunda, mystiskt och intressant, kan det här vara boken för er!

Tårar i havet

Handling

I januari 1945 är tusentals människor i Ostpreussen på flykt undan sovjetiska trupper. Bland flyktingarna finns ungdomarna Joana, Emilia och Florian. De har olika bakgrund och bär alla på hemligheter, men deras vägar korsas och de finner mod och styrka hos varandra. Tillsammans försöker de ta sig till Wilhelm Gustloff – ett fartyg som kan föra dem till tryggheten västerut över Östersjön. Men katastrofen inträffar precis när de tror sig ha friheten inom räckhåll och då spelar varken nationalitet eller klasstillhörighet någon roll. De 10 000 passagerarna kämpar alla för samma sak – sin överlevnad.

tararihavet

Kommentar

Detta var helt klart en läsvärd bok, men jag tänker att den nog inte var så bra som jag hade förväntningen att den skulle vara. Det tog ganska lång tid innan jag tyckte att handlingen grep tag i mig, och det kändes som att jag fick tvinga mig själv att fortsätta läsa i början. Till sist kom det självklart en punkt då jag verkligen fastnade, men det var inte förrän närmre slutet vilket var lite synd. Jag hade nog tänkt att det skulle vara en sån bok som hugger tag i en direkt, men den lyckades alltså inte riktigt med det.

Själva historien i sig var såklart intressant, kanske framförallt eftersom den innehöll en del av andra världskriget som i alla fall jag aldrig läst om innan. Och så var den himla sorglig, hemsk och brutal på många sätt vilket är förståeligt med tanke på ämnet. Men det gör också att jag tycker att man ska läsa den – kanske inte för att det är något fantastiskt språk eller en extraordinär bok utan snarare för att det är ett ämne som tåls att läsa om. För om man kan se förbi bokens brister är den värd att läsas.