The hate u give

Handling

Sextonåriga Starr Carter lever i två världar: den fattiga förorten där hon bor och den fina privatskolan inne i stan. Hennes tillvaro krossas när hon blir ensamt vittne till hur polisen skjuter ihjäl hennes barndomsvän Khalil.  Trycket på Starr är hårt, både från polisen och från orten – som kräver rättvisa och upprättelse för Khalil. Men även från de som inte vill att Starr ska vittna – och de är tydliga med vad hennes vittnesmål skulle innebära. Vad Starr än väljer kommer det att få enorma konsekvenser för såväl hennes eget liv som människorna hon vuxit upp med.

The_Hate_U_Give

Kommentar

Framförallt tyckte jag om hur den var en väldigt ärlig och rak skildring av den rasism som finns i USA idag, och alla de skillnader som finns mellan vita och svarta på massor av olika plan i samhället. Mycket kretsar kring hur huvudkaraktären Starr dras mellan två olika världar, då hon bor i en utsatt förort med mycket kriminalitet samtidigt som hon går i en privatskola där hon är en av de få svarta, och det var helt klart intressant att läsa om hur det för henne blev som att det fanns två versioner av henne som person.  Med tanke på det och själva bokens tema var den verkligen fylld med känslor hela tiden, oavsett om det var ilska, sorg eller glädje och det gillade jag. Och även om den i sig var ganska allvarlig så fanns det många komiska inslag i till exempel familje- och vänskapsrelationerna vilket var kul.

Men, det var fortfarande något med boken som skavde för min del. Och jag vet inte om det hade med översättningen till svenska att göra kanske, för ibland tyckte jag att språket och dialogerna blev lite för stereotypiska och överdrivna. Det stämde inte riktigt för mig när så många engelska uttryck fått stanna kvar och de sen skulle figurera i dialoger skrivna på svenska i övrigt. Jag förstår såklart tanken med att behålla uttrycken, för det hade troligtvis inte gått att översätta de till svenska på något vettigt sätt, men för mig smälte engelskan inte riktigt in som jag hade önskat i bokens språk. Fast det ändrar ju inte det faktum att det är en superviktig och intressant bok, som jag tror att alla tjänar på att läsa. Och som jag tror är viktig att läsa, för att få se saker ur ett nytt perspektiv. Så läs den vetja!

Annonser

Fejk

Handling

Imogen är föräldralös, en bedragare och på rymmen från sitt arv.
Jule är en fighter, en kameleont och en atlet.
En intensiv vänskap. Ett försvinnande. Ett mord eller kanske två. En farlig romans, eller kanske tre.
Trubbiga tillhyggen, förklädnader, blod och choklad.
Den amerikanska drömmen, superhjältar, förövare och offer.
En tjej som vägrar ge folk vad de begär av henne.
En tjej som vägrar vara den hon en gång var.

fejk

Kommentar

Fejk gjorde mig verkligen inte besviken! Jag kunde känna igen E. Lockharts stil i boken, men samtidigt så var den ganska annorlunda jämfört med hennes andra böcker. Framförallt så fascinerade bokens disposition och berättarteknik mig, och jag gillade att det särskiljde den från många andra ungdomsböcker. Dispositionen krävde att man som läsare var tvungen att vara mer uppmärksam och framförallt tänka efter så att man kunde pussla ihop historien. Men jag gillade det! Det gav boken en annorlunda twist och gjorde historien, som redan var spännande och överraskande, ännu mer intressant. Så om ni inte hunnit läsa den, gör det! Jag hade önskat ett lite bättre slut, men allt som allt var det en himla fängslande och mystisk historia, och dessutom en spännande läsupplevelse!

Down under

Handling

1987. Jim är nitton år och reser ensam till Nya Zeeland, lämnar Stockholm bakom sig för att bli en ny och bättre version av sig själv. Han flyttar in hos sin farbror och faster, skaffar jobb och försöker bygga upp en tillvaro. Men minnena av det kaos han lämnat förföljer honom, och hans konservativa farbror styr sin familj med järnhand. En dag hämtar Jims faster honom efter jobbet och lämnar av honom på ett hostel. De vill inte att han bor hos dem längre, eftersom de har förstått att han är homosexuell. Nu börjar en omtumlande inre och yttre resa, och till slut vågar Jim äntligen se tillbaka på allt som lett honom till andra sidan jorden – down under.

downunder

Kommentar

Jag gillade den här, den var både fin och lite hemsk på samma gång. Fokus låg till stor del kring att hitta sig själv och sin väg i livet, och jag tyckte att det kändes som en ganska äkta och rättfram beskrivning av hur livet kan vara när man håller på att bli vuxen. Jag gillade att man parallellt med den aktuella historien fick veta mer om Jims uppväxt och alla de upplevelser som låg bakom den han var, och jag tyckte att allt vävdes samman bra i slutet. Så, en faktiskt ganska spännande och intressant bok som fångade mitt intresse mer än vad jag hade förväntat mig!

Stål

Handling

De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.

stal

Kommentar

Jag är så glad att den här boken på något sätt var så mycket MER än vad jag hade förväntat mig. Och att den överraskade mig, att den hade en ständig utveckling. Det var inte bara en klassisk historia om att vara tonåring, om att växa upp, det var en historia som handlade om så mycket mer. Den lyckades ha en både sorgsen och vacker ton på samma gång, för trots att det ofta fanns en ledsam underton i historien så fanns det fina små saker, och citat, som vägde upp det. Men framförallt tyckte jag att boken förmedlade en himla äkta känsla, som att den faktiskt hade kunnat vara verklighet. Det kändes inte som någon förskönad värld utan som att man fick höra sanningen som ofta innebar både fula och vackra saker.

Jag tyckte också att det var intressant att läsa en annorlunda skildring av ett land som kanske annars uppfattas mest som vackert och drömmigt. Det kändes som att Avallone verkligen ville visa en annan sida av Italien, en bakom alla turistorter, och berätta en historia om vanliga människors liv. Och det uppskattade jag. Så läs den! Önska dig den i julklapp kanske?

img_6115

No et moi

Handling

Lou Bertignac är 13 år, minst, yngst och bäst i klassen. Trots ett IQ på 160 kan hon inte knyta skorna ordentligt. Hon har huvudet fullt av frågor. Med vidöppna ögon studerar hon människor, samlar på ord och ägnar sig åt alla möjliga experiment i hemmet (t.ex. mäta längden på toapappret i toalettrullarna) och slukar uppslagsverk.

Hon är enda barnet i en familj, med en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa med glad fasad. I en mörk våning med fördragna gardiner tänker hon ut olika teorier för att tämja världen. Hon är hemligt kär i Lucas, som är längst, äldst, sämst men coolast i klassen.

När hon förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen, väljer hon på måfå att prata om uteliggare. På Gare d’Austerlitz träffar hon No, en artonårig, hemlös tjej. No med sitt trötta ansikte, sina smutsiga kläder, sin tystnad. Hon lever ett kärlekslöst liv, upprorisk och skygg. No låter sig intervjuas inför föredraget, men det går längre än så: de blir vänner och vänskapen vänder upp och ner på Lous tillvaro.

”Hon såg så ung ut. På samma gång verkade det som om hon verkligen kände till livet, eller snarare som om hon kände till något av livet som var skrämmande.”

Män och kvinnor lever på gatorna. De köar för att få ett varmt mål mat och måste ständigt hålla sig i rörelse för att inte frysa ihjäl. Lou skulle vilja att saker och ting var annorlunda. Så hon beslutar sig för att rädda No, att ge henne ett hem och en familj. Med Lucas hjälp kastar hon sig in i ett omfattande experiment mot ödet. Mot allt och alla.

noetmoi

Kommentar

Jag blev faktiskt positivt överraskad av den här! Det är alltid lite svårt att veta hur jag kommer känna om en bok när jag läser den på franska, alltså ett språk jag inte alls kan på samma sätt som svenska, och det finns alltid en risk att språkförståelsen förstör boken lite, när man inte riktigt får grepp om allt som händer. Men, med No et moi kunde jag komma in i bokens stämning, förstå vad som hände och faktiskt börja gilla boken också. Det var en både vacker och sorglig historia, som stundtals var väldigt grym, men jag gillade den.

Själva ämnet, hemlöshet, var intressant och kanske inte något man vanligtvis stöter på och kommer så nära inpå – och det gillade jag. Dessutom upplevde jag boken som relativt lättläst för att vara på franska, så jag gissar på att den förmodligen är ganska enkel och snabb att ta sig igenom på svenska. Hursomhelst, denna kan jag varmt rekommendera till er! Och om ni inte har lust att läsa, vet jag att det finns en filmatisering (som jag ännu inte sett) av boken också!

Ett litet liv

Handling

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.

ettlitetliv

Kommentar

SÅ bra denna var. Jag hade läst lite blandade åsikter på nätet innan, men kände mig ändå rätt förväntansfull – och den levde helt klart upp till mina förväntningar. Språket, stämningen och känslan fångade verkligen mig och det kändes som att jag kunde kliva in i bokens miljöer varje gång jag läste.

Och förutom det så var det en både väldigt vacker men också sorgsen skildring av livet, hur stor påverkan vissa saker kan ha och hur relationer ändras över tiden. Det var helt enkelt himla intressant att följa de 4 vännerna allt eftersom åren gick, och kanske framförallt att följa Jude, som man fick veta mest om. Han var verkligen en speciell karaktär och jag tyckte det var spännande att följa honom på så nära håll, att få ta del av alla hans tankar och minnen som hade en så stor påverkan i vem han var. Det var mycket tungt och sorgligt inblandat i hans historia, men jag tyckte faktiskt aldrig att det blev för mycket, utan jag tyckte snarare att det var fascinerande och för det mesta gripande att höra om allt hemskt.

Så allt som allt tyckte jag himla himla mycket om den här. Den var en massa saker, men framförallt vacker, sorglig och gripande, det var svårt att hålla tillbaka tårarna vid flera tillfällen. Så läs den! Så värt att ta sig igenom de 700+ sidorna för hela läsupplevelsen.

Vassa föremål

Handling

På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.

Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förän­drats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles tretton­åriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märk­ligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.

Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pussel­bitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

vassaföremål

 

Kommentar

Jag tyckte himla mycket om den här boken! Efter att ha läst Dark places för ett tag sen var jag sugen på att läsa mer av Gillian Flynn, och Vassa föremål gjorde mig definitivt inte besviken. Även om denna var på svenska kunde jag känna igen språket och stilen på boken, och den innehöll samma mystik och relationsskildringar. Sen tyckte jag att hela grejen med brotten var intressanta, och jag kunde inte sluta läsa eftersom jag så gärna ville veta vem som låg bakom saker och ting. Och så gillade jag den mörka underton som fanns genom hela boken, inga människor framställs som perfekta eller lyckliga utan man får vad som känns mer äkta och råa porträtt av både människor och platser. Och huvudkaraktären Camilles egna problem bidrog också till en viss stämning i boken som jag föll för. Så läs den! Jag tyckte den var både väldigt spännande och intressant, och det känns som att jag kommer att försöka läsa mer av Flynn i framtiden!

Ni kommer sakna mig

Handling

Jag är sjutton år. Det har gåttt mindre än 24 timmar sen jag bestämde mig för att bli vuxen och jag är redan kriminell. Nu är jag på rymmen från polisen i skogen.

När mamma åker till Dalarna med sin nya kärlek och pappa flyger till Mallorca med sin nya familj blir My ensam kvar i stan på sommarlovet. Båda föräldrarna tror att My är med den andra. Istället för att avslöja misstaget bestämmer hon sig för att dra och klara sig på egen hand. Om hon inte är önskvärd så ska de slippa henne.

Det blir startskottet på några turbulenta månader där My får lära sig allt om att överleva utan jobb och utan pengar. Hon bryter sig in i huset hon bodde i som liten i ett desperat försök att hitta tillbaka till en tryggare tillvaro. Hon bosätter sig i ett läger i skogen, befolkat av människor som vill leva utanför samhället, hamnar i händerna på knarklangare och andra som vet att utnyttja unga utsatta tjejer – men aldrig någonsin ser hon sig själv som ett offer.  nikommersaknamig

Kommentar 

På något sätt blev den nog trots allt en positiv överraskning för mig. Jag hade inte särskilt höga förväntningar och gissade på att den eventuellt skulle kännas lite töntig, men i slutändan var den ändå ganska bra. Det var kanske inte en bok helt i min stil, men jag kunde i alla fall uppskatta den spänning och det drama som fanns genom hela historien. Den blev helt enkelt aldrig tråkig, även om jag inte alltid gillade My och hur hon betedde sig. Och så uppskattade jag att den var lite mörkare än vad jag hade trott, att den skiljde sig lite från det klassiska ungdomsboksinnehållet. Så även om jag inte föll pladask för boken fångade spänningen mig, och den var en helt okej läsupplevelse. Den var absolut lättläst – det tog en eftermiddag för mig att läsa ut den, så jag tror säkert att den kan vara perfekt att läsa en regnig sommardag om man vill ha lite spänning.

De förlorade

Tack Rabén&Sjögren för boken!

Handling

Ky studerade hålet. Det var ungefär femtio centimeter brett och sträckte sig nästan en meter upp. Hon drog ett djupt andetag, klev upp på sängen och sträckte försiktigt in vänsterbenet. Hon hasade över kanten och var inne. Det blev mörkt. Och hon kände en omedelbar våg av panik skölja över sig.

När Ky av misstag slår upp ett hål i väggen i sitt rum hittar hon något som aldrig var menat för henne. Något som kommer förändra henne liv för alltid. Samtidigt, i en annan del av Stockholm börjar Adam tvivla på sitt förstånd när verkligheten omformar sig framför hans ögon. Är det någon som skämtar med honom eller håller han faktiskt på att bli galen på riktigt?

En silvergrå bil som följer varje steg han tar. Män vars ansikten ständigt är höljda i dunkel. Underjordiska tunnlar där det är svårt att andas men lätt att gå vilse.

Ky och Adams vägar korsas och de dras in i ett äventyr, ett klaustrofobiskt sådant, som ställer frågor vad sanning och verklighet är. Är världen som vi känner den bara en illusion?

deforlorade

Kommentar

Måste säga att det här är en bok jag har ganska svårt att bestämma mig för min åsikt kring. Jag hade inga förväntningar när jag började med den, så i slutändan både förvånade den mig och var precis som jag trott att den eventuellt skulle vara. Det var å ena sidan en ganska speciell bok, med mycket mystik, ovisshet och detaljerade beskrivningar av Stockholm, medan jag å andra sidan tyckte att språket och själva läsupplevelsen var ganska ”normal”, dvs den liknade ganska många andra böcker.

Så det jag uppskattade med boken var nog dess ganska kreativa idé och koncept kring historien, att den ur den synvinkeln skiljde sig från andra böcker. Och såklart att den stundtals var väldigt spännande. Det som inte höll för mig var som sagt språket, och att det ofta kändes som att historien mest stod och trampade vatten. Det hände en massa saker, men det kändes aldrig som att man som läsare riktigt fick förklarat för sig hur allt hängde samman och de ledtrådar man fick var ganska otydliga. Jag hade helt enkelt velat få veta mer kring orsaken till allt, varför är världen som den är i boken? Men, troligtvis får man veta mer i nästa del och det är väl det som ska locka en till att läsa vidare, och jag får väl erkänna att jag blir sugen på att läsa vidare, kanske inte så mycket för själva läsupplevelsen men för att få veta mer om historien, hur allt hänger samman. Så slutligen kan jag säga att det var en ganska bra bok, som stundtals var väldigt spännande. För min del blev den aldrig riktigt någon fullträff, men jag tror absolut att för folk som gillar den här genren och som kanske är något år yngre än mig så kan den vara en perfekt bok!

En gud i spillror

Handling

RAF-piloten Teddy Todd trodde inte att han skulle överleva andra världskriget. Nu är hans stora utmaning att möta en framtid han inte räknade med att få uppleva.

I Liv efter liv fick vi följa Ursula Todds oändliga liv om och om igen. I En gud i spillror riktas blicken mot den älskade brodern. Teddy Todd som ville bli poet, tar värvning som RAF-pilot under andra världskriget. Han överlever, men krigets fasor existerar parallellt med hans liv som make, far och morfar. Han förstår inte sin omvärld och det absurda i att just han fick överleva.engudispillror

Kommentar

Det är något visst med Kate Atkinsons böcker. Jag tycker alltid att de känns tunga att börja läsa och är lite kluriga att komma in, men i slutändan tycker jag det är så sorgligt när de tar slut. För den här boken, precis som hennes tidigare, är verkligen en beskrivning av livet. Kapitlen hoppar från 1944 till 2012 för att sen gå tillbaka till 1980-talet samtidigt som det är många personer i samma familj som man får följa, och det är väldigt intressant. Jag tycker det ger en ett nytt perspektiv på saker och man får en bättre förståelse för hur allt hänger ihop i livet.

Och även om jag i början nog tyckte det var lite drygt med ännu en bok av Atkinson som utspelar sig i krigstid, så bidrog det i slutändan med mycket spänning till boken. Såklart kunde de väl beskrivna flygattackerna kännas lite långtråkiga ibland, men i det stora hela tyckte jag att kriget på något sätt bidrog till bokens effekt. Så, även om den kändes något seg i början, tyckte jag himla mycket om den här boken till slut. Den var väldigt intressant och jag tyckte att slutet var något av en överraskning, så jag kan glatt rekommendera den till er.