Torsdag-söndag

De senaste dagarna har jag haft fullt upp med att läsa faktiskt! Men inte nöjesläsning utan kurslitteratur, närmare bestämt fransk kurslitteratur. En av kurserna jag läser i vår är nämligen fransk 1800-talslitterarur, så i torsdags gav jag mig på Les Misérables! Och nu har jag läst ca tvåhundra sidor. Även om det såklart är tufft att läsa är den nog ändå bättre än vad jag hade tänkt mig! Kanske någon av er har läst den på svenska? Vad tyckte ni?

Annonser

Down under

Handling

1987. Jim är nitton år och reser ensam till Nya Zeeland, lämnar Stockholm bakom sig för att bli en ny och bättre version av sig själv. Han flyttar in hos sin farbror och faster, skaffar jobb och försöker bygga upp en tillvaro. Men minnena av det kaos han lämnat förföljer honom, och hans konservativa farbror styr sin familj med järnhand. En dag hämtar Jims faster honom efter jobbet och lämnar av honom på ett hostel. De vill inte att han bor hos dem längre, eftersom de har förstått att han är homosexuell. Nu börjar en omtumlande inre och yttre resa, och till slut vågar Jim äntligen se tillbaka på allt som lett honom till andra sidan jorden – down under.

downunder

Kommentar

Jag gillade den här, den var både fin och lite hemsk på samma gång. Fokus låg till stor del kring att hitta sig själv och sin väg i livet, och jag tyckte att det kändes som en ganska äkta och rättfram beskrivning av hur livet kan vara när man håller på att bli vuxen. Jag gillade att man parallellt med den aktuella historien fick veta mer om Jims uppväxt och alla de upplevelser som låg bakom den han var, och jag tyckte att allt vävdes samman bra i slutet. Så, en faktiskt ganska spännande och intressant bok som fångade mitt intresse mer än vad jag hade förväntat mig!

Ljuset vi inte ser

Handling

Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.

I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.

När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo en stad som kommer att totalförstöras av kriget.

ljusetviinteser.png

Kommentar 

Ska jag vara helt ärlig så var jag sådär sugen på att börja läsa den här boken, jag vet inte riktigt varför. Det kändes nog bara som att jag redan läst ganska många skildringar av andra världskriget och att jag kanske hade fått lite nog av dem för tillfället. Men, jag började läsa den ändå och det slutade med att jag trots allt gillade den ganska mycket. Det tog lite tid för mig att komma in i den, men när jag väl lärt känna Marie-Laure och Werner bättre blev det riktigt spännande att följa båda deras resor. Dessutom utvecklade det sig till att bli en ganska komplicerad och djup historia vilket gjorde att det var extra intressant att följa dess utveckling så att man kunde få veta hur alla karaktärer och händelser hängde samman.

Sen var det såklart ingen superrolig bok ur den synvinkeln utan den var snarare ganska sorglig och hemsk, men jag tyckte inte att det blev för mycket nån gång. Det fanns trots allt ganska många små ögonblick som var himla fina och jag tyckte att det var en lagom mix av relationer/känslor och faktiskt ”krig”. Så, trots min opepp inför att börja läsa sitter jag nu här och skriver att jag gillar boken…och jag skulle absolut säga att den är läsvärd om man är förtjust i lite mer historiska och dramatiska böcker.

En gud i spillror

Handling

RAF-piloten Teddy Todd trodde inte att han skulle överleva andra världskriget. Nu är hans stora utmaning att möta en framtid han inte räknade med att få uppleva.

I Liv efter liv fick vi följa Ursula Todds oändliga liv om och om igen. I En gud i spillror riktas blicken mot den älskade brodern. Teddy Todd som ville bli poet, tar värvning som RAF-pilot under andra världskriget. Han överlever, men krigets fasor existerar parallellt med hans liv som make, far och morfar. Han förstår inte sin omvärld och det absurda i att just han fick överleva.engudispillror

Kommentar

Det är något visst med Kate Atkinsons böcker. Jag tycker alltid att de känns tunga att börja läsa och är lite kluriga att komma in, men i slutändan tycker jag det är så sorgligt när de tar slut. För den här boken, precis som hennes tidigare, är verkligen en beskrivning av livet. Kapitlen hoppar från 1944 till 2012 för att sen gå tillbaka till 1980-talet samtidigt som det är många personer i samma familj som man får följa, och det är väldigt intressant. Jag tycker det ger en ett nytt perspektiv på saker och man får en bättre förståelse för hur allt hänger ihop i livet.

Och även om jag i början nog tyckte det var lite drygt med ännu en bok av Atkinson som utspelar sig i krigstid, så bidrog det i slutändan med mycket spänning till boken. Såklart kunde de väl beskrivna flygattackerna kännas lite långtråkiga ibland, men i det stora hela tyckte jag att kriget på något sätt bidrog till bokens effekt. Så, även om den kändes något seg i början, tyckte jag himla mycket om den här boken till slut. Den var väldigt intressant och jag tyckte att slutet var något av en överraskning, så jag kan glatt rekommendera den till er.

 

Flickorna

Handling

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.
I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

flickorna

Kommentar

Det var verkligen något speciellt med Flickorna. Men det är svårt att sätta fingret på exakt vad. Den förmedlade en viss känsla och stämning som jag gillade, och så tyckte jag att Emma Clines språk var himla bra. Hon skrev så många kloka saker och reflekterade mycket kring hur det är att vara tjej och kvinna, kanske framförallt kring hur man anpassar sig efter alla runtomkring en och hur lätt man nöjer sig med minsta lilla. Och det gjorde boken extra intressant att läsa, det gav läsupplevelsen något extra jämfört med en del andra böcker.

Dessutom var historien, och hur man parallellt följde Evie i både dåtid och nutid, fängslande. Det var något fascinerande över den, hur så många tjejer och en del killar kunde bli så uppslukad av en person och ett sådant liv. Och så var det spännande i slutet att få veta hur allt verkligen hade utspelat sig under en dag som man fått ledtrådar kring under bokens gång. Men, nu förstår ni nog hur jag känner kring Flickorna, och om ni inte redan läst den; gör det!

 

Dark places

Handling

Libby Day was just seven years old when her evidence put her fifteen-year-old brother behind bars. Since then, she has been drifting. But when she is contacted by a group who are convinced of Ben’s innocence, Libby starts to ask questions she never fared to before. Was the voice she heard her brother’s? Ben was a misfit in their small town, but was he capable of murder? Are there secrets to uncover at the family farm or is Libby deluding herself because she wants her brother back? She begins to realise that everyone in her family had something to hide that day …especially Ben. Now, twenty-four years later, the truth is going to be even harder to find. Who did massacre the Day family?

darkplaces

Kommentar

Jag gillade den skarpt faktiskt! Jag har inte läst något av Gillian Flynn innan och det är väl inte direkt en genre jag brukar läsa, så jag hade inte så höga förväntningar, men den överraskade mig positivt. Den var skriven så att man fick följa Libby i nutid varannat kapitel och varannat dagen för morden ur flera personers perspektiv, vilket var väldigt intressant. Såklart krävde det att man var uppmärksam när man läste, men jag tyckte det gav flera spännande vinklar på hela historien och det var intressant att verkligen få veta exakt vad som hände under den dagen. Och så var det såklart en väldigt spännande bok; för varje kapitel fick man veta mer och mer detaljer kring mordet och flertalet gånger blev man överraskad av hur saker verkligen låg till. Så jag vill bara säga att jag verkligen rekommenderar den till er! Den var intressant och spännande, men också väldigt hemsk.

Barnet i mossen

Tack så mycket Atrium förlag för den vackra boken!

Handling

Tidigt en morgon hittar Fergus ett dött barn, troligen mördat, på gränsen mellan Irland och Nordirland. Fergus har mycket annat att tänka på -hans storebror Joe har gripits för sitt samröre med IRA, oroligheterna i landet gör att allt närsomhelst kan explodera och själv måste han klara examensproven för att kunna ta sig därifrån – men ändå dras han in i mysteriet med det döda barnet i mossen, som snart tar en ny oväntad vändning.

barnetimossen

Kommentar

Det kanske allra bästa med den här boken var den känsla och den stämning som den ständigt gav. Det kändes som att jag klev rakt in i historien och miljöerna som Fergus upplevde, vilket såklart var väldigt spännande. Man fick nästan känslan av att det var en själv som var ute och sprang på berget och kunde enkelt framkalla bilden av historien i huvudet.

Förutom det var det på många sätt en väldigt lågmäld historia, samtidigt som det hände så himla mycket. Men det kändes aldrig stressigt eller som att det gick för fort fram trots alla händelser utan jag tyckte att historien flöt på bra. Den var intressant att följa eftersom man fick läsa om två helt olika liv som ändå var sammankopplade på olika sätt, och jag gillade kanske framförallt Fergus som karaktär väldigt mycket. Till sist kan jag väl bara säga att om ni är ute efter att läsa något lite annorlunda, mystiskt och intressant, kan det här vara boken för er!

Tårar i havet

Handling

I januari 1945 är tusentals människor i Ostpreussen på flykt undan sovjetiska trupper. Bland flyktingarna finns ungdomarna Joana, Emilia och Florian. De har olika bakgrund och bär alla på hemligheter, men deras vägar korsas och de finner mod och styrka hos varandra. Tillsammans försöker de ta sig till Wilhelm Gustloff – ett fartyg som kan föra dem till tryggheten västerut över Östersjön. Men katastrofen inträffar precis när de tror sig ha friheten inom räckhåll och då spelar varken nationalitet eller klasstillhörighet någon roll. De 10 000 passagerarna kämpar alla för samma sak – sin överlevnad.

tararihavet

Kommentar

Detta var helt klart en läsvärd bok, men jag tänker att den nog inte var så bra som jag hade förväntningen att den skulle vara. Det tog ganska lång tid innan jag tyckte att handlingen grep tag i mig, och det kändes som att jag fick tvinga mig själv att fortsätta läsa i början. Till sist kom det självklart en punkt då jag verkligen fastnade, men det var inte förrän närmre slutet vilket var lite synd. Jag hade nog tänkt att det skulle vara en sån bok som hugger tag i en direkt, men den lyckades alltså inte riktigt med det.

Själva historien i sig var såklart intressant, kanske framförallt eftersom den innehöll en del av andra världskriget som i alla fall jag aldrig läst om innan. Och så var den himla sorglig, hemsk och brutal på många sätt vilket är förståeligt med tanke på ämnet. Men det gör också att jag tycker att man ska läsa den – kanske inte för att det är något fantastiskt språk eller en extraordinär bok utan snarare för att det är ett ämne som tåls att läsa om. För om man kan se förbi bokens brister är den värd att läsas.

Den jag var

Handling

Regel nummer tre: allting styrs inte av lagar och regler.

Vi befinner oss i 60-talets England. Hilary har redan hunnit bli utkastad från två internatskolor och nu gör hans far ett sista försök på S:t Oswald, en skola som har specialiserat sig på ”hopplösa fall”. Under en gymnastiklektionerna träffar Hilary Finn och de båda pojkarna har en stark dragningskraft på varandra, trots att de är varandras motsatser.

Mot en fond av brittiskt 1960-tal, stränga skolregler, underförstådda hierarkier och kall gröt tecknar Rosoff ett känsligt porträtt av två ungdomars vacklande försök att förhålla sig till rådande normer.

denjagvar

Kommentar

Jag gillade verkligen den här historien. Den hade något vackert och unikt över sig som gjorde att den fängslade mig. Jag tror framförallt att det var språket som bidrog till det, det känns som att jag på den senaste tiden mest läst böcker med väldigt ointressant  och ”vanligt” språk, men här var det levande och vackert. Jag fick stanna några gånger och skriva ner citat, och då vet man att språket är något extra. I övrigt var det en intressant historia som helt klart tog en oväntad vändning i slutet. Jag gillade hur den var berättad av huvudkaraktären långt efter att allt hände eftersom det gav mer djup till historien. Så slutligen blir väl bara mitt omdöme att jag tyckte himla mycket om boken som var både vacker, sorglig och fin.

Sista brevet från din älskade

Handling 

London 1960. När Jennifer Sterling vaknar upp på sjukhus minns hon ingenting inte den tragiska bilolyckan som gjort att hon hamnat där, inte sin man, inte ens vem hon är. Hon känner sig som en främling i sitt eget liv. Tills hon råkar hitta ett passionerat brev, undertecknat B, som ber henne att lämna sin man.

Många år senare, 2003, hittar journalisten Ellie samma gåtfulla brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Hon blir besatt av historien bakom, och hoppas att den ska kunna återuppliva hennes haltande karriär. Om dessa två älskande fick ett lyckligt slut, kanske hon också kan bringa reda i sitt eget komplicerade kärleksliv? Ellies sökande kommer att skriva om historien och hjälpa henne att inse sanningen om sin egen, moderna romans.


Kommentar

Åh så bra den var! Jag hade höga förväntningar när jag började läsa, men den levde minst sagt upp till dom. Återigen var det en bok som innehöll så många historier i en och de var alla så bra ihopkopplade. Det var spännande att läsa eftersom man hela tiden fick veta fler och fler ledtrådar kring allas liv och hur det så småningom hängde samman alltihop. Vet inte riktigt vad jag ska sägs mer än detta förutom att ni verkligen borde läsa boken om ni inte redan gjort det. Den var helt klart läsvärd!