Doften av ett hem

Handling

Ruth har en hemlighet, som snart kommer att bli uppenbar för alla. Dora undrar om man någonsin kan lämna det man kommer ifrån, men plötsligt är turen på hennes sida. Alyce förväntas hjälpa sin far på hans fiskebåt hela sommaren, och missa antagningen till dansskolan hon drömmer om. Hank och hans bröder är fripassagerare på en färja, tryggare på flykt än i sitt eget hem tills en av dem faller ombord. Och fyra öden knyts samman.

doftenavetthem

Kommentar

Vilken bra start på året! Tyckte supermycket om denna. Den kändes välskriven, spännande och intressant att följa samtidigt som den hade en viss melankoli och sorgsenhet över sig som jag gillade. Det var fyra historier som man fick följa parallellt, vilket var lite annorlunda, men jag tyckte att det fungerade bra och var väldigt snyggt skrivet då allt knöts samman på ett smart sätt på slutet. Det som möjligtvis var lite negativt med det var nog att det var många karaktärer att hålla reda på, och i början tyckte jag det var ganska svårt att komma ihåg vem alla var.

Men, när jag väl fått grepp om det och kommit in i historien tyckte jag att läsningen flöt på jättebra och jag ville verkligen inte sluta läsa. Så jag är väldigt glad att jag läste den, och jag tyckte helt klart att det var en imponerande debut Bonnie-Sue Hitchcock! Jag ser fram emot att läsa mer av henne.

Annonser

Rich boy

Handling

En mamma och en dotter. Två kvinnoliv sammanvävda av tid, kärlek, ensamhet och en delad utsatthet. Vad innebär det att leva, arbeta och älska som kvinna, i ett samhälle som inte kan få nog av sina rich boys? Marianne kommer från en borgerlig familj på Lidingö som fallit samman i sviterna av pappans död och skapat en ung och osäker kvinna. Det är sextiotal i Stockholm och Marianne läser till psykolog. Hon är feminist, men osäker på hur man omsätter det i praktiken. När den karismatiske Kaj, en ledargestalt inom vänstern, riktar sitt ljus mot henne följer hon med, trots att hans beteende blir allt mer våldsamt. Annika är Mariannes dotter. Trettio år senare slungas hon in i en djup kris som tvingar henne till självrannsakan. Det är tvåtusental i Stockholm, lättare att vara kvinna på vissa sätt, men svårare på andra.richboy

Kommentar

Tyckte himla mycket om den här. Den bara grep tag i mig och släppte aldrig taget. Jag visste att den hade fått bra kritik innan, men jag hade varken läst kritiken något närmre eller särskilt mycket kring bokens handling innan jag väl började läsa, så allt blev ändå som en väldigt positiv överraskning för mig. Den var intressant, sorglig och vacker. På många sätt var den för mig både hemsk och fin på samma gång då språket gjorde att historien kom fram på ett speciellt sätt. Jag är SÅ glad att jag ställde mig i kön hos bibblan där i augusti någon gång, för värd väntan var den. Nu vill jag läsa mer av Caroline Ringskog Ferrada-Noli!

Binas historia

Handling

Tre berättelser ur olika tidsåldrar vävs ihop till samma slutsats: utan bin är mänskligheten förlorad.

I 1800-talets England kämpar familjefadern William med sin status som framträdande biolog men blir hela tiden omsprungen av andra forskare. Ska hans revolutionerande bikupa äntligen säkra försörjningen och äran?

I USA har Georges familj varit biodlare i generationer men år 2007 börjar det hända något som slår ut bisamhällen över hela landet. Bidöden är ett faktum och ingen förstår varför. Kan sonen, som har helt andra framtidsplaner, bli gårdens räddning?

Det är år 2098 och kinesiska Tao lever i en värld där bina helt dött ut, med svältdöd och världskrig som följd. För att överleva tvingas befolkningen handpollinera fruktträd. Tao bär på drömmen att hennes egen son ska bli en av de utvalda som får gå i skolan, men ambitionerna leder till en oförklarlig tragedi. I sitt desperata sökande efter svar hittar Tao en bok om biodling från 1800-talet Nu förstår hon vad som har hänt och vad som måste göras.

binashistoria

Kommentar

Mmm så bra denna var. Och så himla aktuell den kändes. Jag tror att titeln på ett sätt kan vara lite missvisande för ja, den handlar om binas historia, men också om så mycket mer. Bina är snarare den gemensamma nämnaren som binder samman tre historier från tre olika tider. För en gångs skull så tyckte jag faktiskt att alla tre  historier man följde parallellt var lika intressanta allihopa, vilket såklart är ett väldigt bra betyg. Annars tycker jag vanligtvis att det alltid är en historia man föredrar över en annan och att det nästan är så att man ”längtar” tills kapitlet ska komma med favoriten. Men nej, jag tyckte att alla tre var både väldigt intressanta men också fängslande. Det bör väl också nämnas att jag inte tidigare visste särskilt mycket om bin, biodling, pollinering osv och att jag trots det genast blev intresserad när jag började läsa den här boken.

Det enda negativa om något var väl att jag stundtals kunde få lite av en klump i magen av att läsa den – det kändes emellanåt som att vår situation idag inte är särskilt långt ifrån det som boken pratar om vilket kändes lite obehagligt. Men å andra sidan är det väl ett tydligt bevis på att boken verkligen grep tag i mig, och att den behöver läsas. Av alla. Den var både intressant och vacker samtidigt som den var något otäck och ångestframkallande

Två av oss

Tack Rabén&Sjögren för den fina boken!

Handling

I samma ögonblick som jag ser henne så vet jag att vi hör ihop.
Det är som att gå in i ett mörkt rum och tända i taket. Eller om jag ska ta i lite som att promenera förbi en av Hötorgsskraporna just som någon kastar ut ett piano från översta våningen.
Är det här 7F? frågar hon.
Hon knackade inte ens, öppnade bara dörren och klev in.
Ja, säger Ingrid utan att låta helt säker.
Bra, säger tjejen. Då är det här jag ska vara.

Det är 80-tal. 13-åriga Jonas hänger på sitt rum och lyssnar på Duran Duran och X-models. Och han spelar gitarr. Det är en tröst i ensamheten. Han är sistahandsvalet. Den man ringer när ingen annan har tid. Fast när Joni börjar i Jonas klass förändras livet. Hon är spännande. Smart. Vacker. Och framför allt hon verkar vilja vara med Jonas. Trots att hon lyssnar på The Cure och tycker att han har den töntigaste musiksmaken någonsin. Men allt det glittriga och pirriga överskuggas av något annat, något mörkt och hemligt. Något som gör att Joni sluter sig. Jonas kommer nästan ända fram, men inte helt. Vad är det som har hänt henne? Och hur kan Jonas bli den där vännen som han vill vara? Den som Joni anförtror sig åt. tvaavoss

Kommentar

Det var en på många sätt väldigt mysig bok att läsa och man kastades verkligen tillbaka i tiden till 80-talet. Jag tyckte att relationen mellan Joni och Jonas var intressant att följa och jag gillade interaktionen emellan de båda. Men, rent generellt kunde jag känna att det hände lite för lite, både i själva historien och i deras relation. Det var liksom ingen riktig action, handlingen drevs inte framåt på ett supereffektivt sätt och stundtals tyckte jag att relationen blev lite för repetitiv. Jonas sade alltid samma saker samtidigt som Joni fortsatte att ha en ganska reserverad personlighet, och även om de båda förändrades en del så gjorde de det inte riktigt så mycket som jag hade tyckt varit nödvändigt och jag hade önskat att de hade utvecklats ÄNNU mer under historiens gång.

Så jag skulle nog säga att det drog ner helhetsintrycket av boken en del, och gjorde att den stundtals snuddade vid att vara liite tråkig. Men samtidigt tyckte att det var en ganska fin historia och en ganska bra bok, även om den gjorde mig lite besviken och aldrig riktigt blev någon fullträff.

 

Torsdag-söndag

De senaste dagarna har jag haft fullt upp med att läsa faktiskt! Men inte nöjesläsning utan kurslitteratur, närmare bestämt fransk kurslitteratur. En av kurserna jag läser i vår är nämligen fransk 1800-talslitterarur, så i torsdags gav jag mig på Les Misérables! Och nu har jag läst ca tvåhundra sidor. Även om det såklart är tufft att läsa är den nog ändå bättre än vad jag hade tänkt mig! Kanske någon av er har läst den på svenska? Vad tyckte ni?

Down under

Handling

1987. Jim är nitton år och reser ensam till Nya Zeeland, lämnar Stockholm bakom sig för att bli en ny och bättre version av sig själv. Han flyttar in hos sin farbror och faster, skaffar jobb och försöker bygga upp en tillvaro. Men minnena av det kaos han lämnat förföljer honom, och hans konservativa farbror styr sin familj med järnhand. En dag hämtar Jims faster honom efter jobbet och lämnar av honom på ett hostel. De vill inte att han bor hos dem längre, eftersom de har förstått att han är homosexuell. Nu börjar en omtumlande inre och yttre resa, och till slut vågar Jim äntligen se tillbaka på allt som lett honom till andra sidan jorden – down under.

downunder

Kommentar

Jag gillade den här, den var både fin och lite hemsk på samma gång. Fokus låg till stor del kring att hitta sig själv och sin väg i livet, och jag tyckte att det kändes som en ganska äkta och rättfram beskrivning av hur livet kan vara när man håller på att bli vuxen. Jag gillade att man parallellt med den aktuella historien fick veta mer om Jims uppväxt och alla de upplevelser som låg bakom den han var, och jag tyckte att allt vävdes samman bra i slutet. Så, en faktiskt ganska spännande och intressant bok som fångade mitt intresse mer än vad jag hade förväntat mig!

Ljuset vi inte ser

Handling

Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.

I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.

När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo en stad som kommer att totalförstöras av kriget.

ljusetviinteser.png

Kommentar 

Ska jag vara helt ärlig så var jag sådär sugen på att börja läsa den här boken, jag vet inte riktigt varför. Det kändes nog bara som att jag redan läst ganska många skildringar av andra världskriget och att jag kanske hade fått lite nog av dem för tillfället. Men, jag började läsa den ändå och det slutade med att jag trots allt gillade den ganska mycket. Det tog lite tid för mig att komma in i den, men när jag väl lärt känna Marie-Laure och Werner bättre blev det riktigt spännande att följa båda deras resor. Dessutom utvecklade det sig till att bli en ganska komplicerad och djup historia vilket gjorde att det var extra intressant att följa dess utveckling så att man kunde få veta hur alla karaktärer och händelser hängde samman.

Sen var det såklart ingen superrolig bok ur den synvinkeln utan den var snarare ganska sorglig och hemsk, men jag tyckte inte att det blev för mycket nån gång. Det fanns trots allt ganska många små ögonblick som var himla fina och jag tyckte att det var en lagom mix av relationer/känslor och faktiskt ”krig”. Så, trots min opepp inför att börja läsa sitter jag nu här och skriver att jag gillar boken…och jag skulle absolut säga att den är läsvärd om man är förtjust i lite mer historiska och dramatiska böcker.

En gud i spillror

Handling

RAF-piloten Teddy Todd trodde inte att han skulle överleva andra världskriget. Nu är hans stora utmaning att möta en framtid han inte räknade med att få uppleva.

I Liv efter liv fick vi följa Ursula Todds oändliga liv om och om igen. I En gud i spillror riktas blicken mot den älskade brodern. Teddy Todd som ville bli poet, tar värvning som RAF-pilot under andra världskriget. Han överlever, men krigets fasor existerar parallellt med hans liv som make, far och morfar. Han förstår inte sin omvärld och det absurda i att just han fick överleva.engudispillror

Kommentar

Det är något visst med Kate Atkinsons böcker. Jag tycker alltid att de känns tunga att börja läsa och är lite kluriga att komma in, men i slutändan tycker jag det är så sorgligt när de tar slut. För den här boken, precis som hennes tidigare, är verkligen en beskrivning av livet. Kapitlen hoppar från 1944 till 2012 för att sen gå tillbaka till 1980-talet samtidigt som det är många personer i samma familj som man får följa, och det är väldigt intressant. Jag tycker det ger en ett nytt perspektiv på saker och man får en bättre förståelse för hur allt hänger ihop i livet.

Och även om jag i början nog tyckte det var lite drygt med ännu en bok av Atkinson som utspelar sig i krigstid, så bidrog det i slutändan med mycket spänning till boken. Såklart kunde de väl beskrivna flygattackerna kännas lite långtråkiga ibland, men i det stora hela tyckte jag att kriget på något sätt bidrog till bokens effekt. Så, även om den kändes något seg i början, tyckte jag himla mycket om den här boken till slut. Den var väldigt intressant och jag tyckte att slutet var något av en överraskning, så jag kan glatt rekommendera den till er.

 

Flickorna

Handling

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.
I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

flickorna

Kommentar

Det var verkligen något speciellt med Flickorna. Men det är svårt att sätta fingret på exakt vad. Den förmedlade en viss känsla och stämning som jag gillade, och så tyckte jag att Emma Clines språk var himla bra. Hon skrev så många kloka saker och reflekterade mycket kring hur det är att vara tjej och kvinna, kanske framförallt kring hur man anpassar sig efter alla runtomkring en och hur lätt man nöjer sig med minsta lilla. Och det gjorde boken extra intressant att läsa, det gav läsupplevelsen något extra jämfört med en del andra böcker.

Dessutom var historien, och hur man parallellt följde Evie i både dåtid och nutid, fängslande. Det var något fascinerande över den, hur så många tjejer och en del killar kunde bli så uppslukad av en person och ett sådant liv. Och så var det spännande i slutet att få veta hur allt verkligen hade utspelat sig under en dag som man fått ledtrådar kring under bokens gång. Men, nu förstår ni nog hur jag känner kring Flickorna, och om ni inte redan läst den; gör det!

 

Dark places

Handling

Libby Day was just seven years old when her evidence put her fifteen-year-old brother behind bars. Since then, she has been drifting. But when she is contacted by a group who are convinced of Ben’s innocence, Libby starts to ask questions she never fared to before. Was the voice she heard her brother’s? Ben was a misfit in their small town, but was he capable of murder? Are there secrets to uncover at the family farm or is Libby deluding herself because she wants her brother back? She begins to realise that everyone in her family had something to hide that day …especially Ben. Now, twenty-four years later, the truth is going to be even harder to find. Who did massacre the Day family?

darkplaces

Kommentar

Jag gillade den skarpt faktiskt! Jag har inte läst något av Gillian Flynn innan och det är väl inte direkt en genre jag brukar läsa, så jag hade inte så höga förväntningar, men den överraskade mig positivt. Den var skriven så att man fick följa Libby i nutid varannat kapitel och varannat dagen för morden ur flera personers perspektiv, vilket var väldigt intressant. Såklart krävde det att man var uppmärksam när man läste, men jag tyckte det gav flera spännande vinklar på hela historien och det var intressant att verkligen få veta exakt vad som hände under den dagen. Och så var det såklart en väldigt spännande bok; för varje kapitel fick man veta mer och mer detaljer kring mordet och flertalet gånger blev man överraskad av hur saker verkligen låg till. Så jag vill bara säga att jag verkligen rekommenderar den till er! Den var intressant och spännande, men också väldigt hemsk.