Down under

Handling

1987. Jim är nitton år och reser ensam till Nya Zeeland, lämnar Stockholm bakom sig för att bli en ny och bättre version av sig själv. Han flyttar in hos sin farbror och faster, skaffar jobb och försöker bygga upp en tillvaro. Men minnena av det kaos han lämnat förföljer honom, och hans konservativa farbror styr sin familj med järnhand. En dag hämtar Jims faster honom efter jobbet och lämnar av honom på ett hostel. De vill inte att han bor hos dem längre, eftersom de har förstått att han är homosexuell. Nu börjar en omtumlande inre och yttre resa, och till slut vågar Jim äntligen se tillbaka på allt som lett honom till andra sidan jorden – down under.

downunder

Kommentar

Jag gillade den här, den var både fin och lite hemsk på samma gång. Fokus låg till stor del kring att hitta sig själv och sin väg i livet, och jag tyckte att det kändes som en ganska äkta och rättfram beskrivning av hur livet kan vara när man håller på att bli vuxen. Jag gillade att man parallellt med den aktuella historien fick veta mer om Jims uppväxt och alla de upplevelser som låg bakom den han var, och jag tyckte att allt vävdes samman bra i slutet. Så, en faktiskt ganska spännande och intressant bok som fångade mitt intresse mer än vad jag hade förväntat mig!

Annonser

Stål

Handling

De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.

stal

Kommentar

Jag är så glad att den här boken på något sätt var så mycket MER än vad jag hade förväntat mig. Och att den överraskade mig, att den hade en ständig utveckling. Det var inte bara en klassisk historia om att vara tonåring, om att växa upp, det var en historia som handlade om så mycket mer. Den lyckades ha en både sorgsen och vacker ton på samma gång, för trots att det ofta fanns en ledsam underton i historien så fanns det fina små saker, och citat, som vägde upp det. Men framförallt tyckte jag att boken förmedlade en himla äkta känsla, som att den faktiskt hade kunnat vara verklighet. Det kändes inte som någon förskönad värld utan som att man fick höra sanningen som ofta innebar både fula och vackra saker.

Jag tyckte också att det var intressant att läsa en annorlunda skildring av ett land som kanske annars uppfattas mest som vackert och drömmigt. Det kändes som att Avallone verkligen ville visa en annan sida av Italien, en bakom alla turistorter, och berätta en historia om vanliga människors liv. Och det uppskattade jag. Så läs den! Önska dig den i julklapp kanske?

img_6115

No et moi

Handling

Lou Bertignac är 13 år, minst, yngst och bäst i klassen. Trots ett IQ på 160 kan hon inte knyta skorna ordentligt. Hon har huvudet fullt av frågor. Med vidöppna ögon studerar hon människor, samlar på ord och ägnar sig åt alla möjliga experiment i hemmet (t.ex. mäta längden på toapappret i toalettrullarna) och slukar uppslagsverk.

Hon är enda barnet i en familj, med en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa med glad fasad. I en mörk våning med fördragna gardiner tänker hon ut olika teorier för att tämja världen. Hon är hemligt kär i Lucas, som är längst, äldst, sämst men coolast i klassen.

När hon förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen, väljer hon på måfå att prata om uteliggare. På Gare d’Austerlitz träffar hon No, en artonårig, hemlös tjej. No med sitt trötta ansikte, sina smutsiga kläder, sin tystnad. Hon lever ett kärlekslöst liv, upprorisk och skygg. No låter sig intervjuas inför föredraget, men det går längre än så: de blir vänner och vänskapen vänder upp och ner på Lous tillvaro.

”Hon såg så ung ut. På samma gång verkade det som om hon verkligen kände till livet, eller snarare som om hon kände till något av livet som var skrämmande.”

Män och kvinnor lever på gatorna. De köar för att få ett varmt mål mat och måste ständigt hålla sig i rörelse för att inte frysa ihjäl. Lou skulle vilja att saker och ting var annorlunda. Så hon beslutar sig för att rädda No, att ge henne ett hem och en familj. Med Lucas hjälp kastar hon sig in i ett omfattande experiment mot ödet. Mot allt och alla.

noetmoi

Kommentar

Jag blev faktiskt positivt överraskad av den här! Det är alltid lite svårt att veta hur jag kommer känna om en bok när jag läser den på franska, alltså ett språk jag inte alls kan på samma sätt som svenska, och det finns alltid en risk att språkförståelsen förstör boken lite, när man inte riktigt får grepp om allt som händer. Men, med No et moi kunde jag komma in i bokens stämning, förstå vad som hände och faktiskt börja gilla boken också. Det var en både vacker och sorglig historia, som stundtals var väldigt grym, men jag gillade den.

Själva ämnet, hemlöshet, var intressant och kanske inte något man vanligtvis stöter på och kommer så nära inpå – och det gillade jag. Dessutom upplevde jag boken som relativt lättläst för att vara på franska, så jag gissar på att den förmodligen är ganska enkel och snabb att ta sig igenom på svenska. Hursomhelst, denna kan jag varmt rekommendera till er! Och om ni inte har lust att läsa, vet jag att det finns en filmatisering (som jag ännu inte sett) av boken också!

Ett litet liv

Handling

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.

ettlitetliv

Kommentar

SÅ bra denna var. Jag hade läst lite blandade åsikter på nätet innan, men kände mig ändå rätt förväntansfull – och den levde helt klart upp till mina förväntningar. Språket, stämningen och känslan fångade verkligen mig och det kändes som att jag kunde kliva in i bokens miljöer varje gång jag läste.

Och förutom det så var det en både väldigt vacker men också sorgsen skildring av livet, hur stor påverkan vissa saker kan ha och hur relationer ändras över tiden. Det var helt enkelt himla intressant att följa de 4 vännerna allt eftersom åren gick, och kanske framförallt att följa Jude, som man fick veta mest om. Han var verkligen en speciell karaktär och jag tyckte det var spännande att följa honom på så nära håll, att få ta del av alla hans tankar och minnen som hade en så stor påverkan i vem han var. Det var mycket tungt och sorgligt inblandat i hans historia, men jag tyckte faktiskt aldrig att det blev för mycket, utan jag tyckte snarare att det var fascinerande och för det mesta gripande att höra om allt hemskt.

Så allt som allt tyckte jag himla himla mycket om den här. Den var en massa saker, men framförallt vacker, sorglig och gripande, det var svårt att hålla tillbaka tårarna vid flera tillfällen. Så läs den! Så värt att ta sig igenom de 700+ sidorna för hela läsupplevelsen.

Dumplin’

Handling

Willowdean, av sin mamma kallad Dumplin, har alltid trivts med hur hon ser ut. Ja, hon är tjock, men vad gör det? Hennes inställning till den perfekta bikinikroppen? En kropp iklädd bikini.

Men när hon träffar den hopplöst snygga Bo börjar hon plötsligt känna sig osäker, och det stör henne. Så hon bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende och samtidigt visa alla i hemstaden Clover City att hon minsann duger precis som hon är.

dumplin

Kommentar 

Jag har tänkt läsa den här i vad som känns som en evighet, och nu är det äntligen gjort! Och jag ångrar absolut inte att jag valde att göra det. Det var ur många aspekter en väldigt ”amerikansk” ungdomsbok med mycket drama och filmliknande historieberättande. Samtidigt beskrev den ett något annorlunda ämne och det var intressant att läsa hur Willowdean såg på sig själv och sin kropp i jämförelse med hur samhället behandlade henne. Så det gav absolut lite mer djup till historien, även om den fortfarande var relativt ”ytlig” och som många andra YA-böcker. Det blev ingen ny favoritbok, men jag gillade att den på många sätt var väldigt knasig, rolig och överraskande, och jag tycker att den är värd att läsa om man inte redan gjort det!

 

Flickorna

Handling

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.
I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

flickorna

Kommentar

Det var verkligen något speciellt med Flickorna. Men det är svårt att sätta fingret på exakt vad. Den förmedlade en viss känsla och stämning som jag gillade, och så tyckte jag att Emma Clines språk var himla bra. Hon skrev så många kloka saker och reflekterade mycket kring hur det är att vara tjej och kvinna, kanske framförallt kring hur man anpassar sig efter alla runtomkring en och hur lätt man nöjer sig med minsta lilla. Och det gjorde boken extra intressant att läsa, det gav läsupplevelsen något extra jämfört med en del andra böcker.

Dessutom var historien, och hur man parallellt följde Evie i både dåtid och nutid, fängslande. Det var något fascinerande över den, hur så många tjejer och en del killar kunde bli så uppslukad av en person och ett sådant liv. Och så var det spännande i slutet att få veta hur allt verkligen hade utspelat sig under en dag som man fått ledtrådar kring under bokens gång. Men, nu förstår ni nog hur jag känner kring Flickorna, och om ni inte redan läst den; gör det!

 

Dark places

Handling

Libby Day was just seven years old when her evidence put her fifteen-year-old brother behind bars. Since then, she has been drifting. But when she is contacted by a group who are convinced of Ben’s innocence, Libby starts to ask questions she never fared to before. Was the voice she heard her brother’s? Ben was a misfit in their small town, but was he capable of murder? Are there secrets to uncover at the family farm or is Libby deluding herself because she wants her brother back? She begins to realise that everyone in her family had something to hide that day …especially Ben. Now, twenty-four years later, the truth is going to be even harder to find. Who did massacre the Day family?

darkplaces

Kommentar

Jag gillade den skarpt faktiskt! Jag har inte läst något av Gillian Flynn innan och det är väl inte direkt en genre jag brukar läsa, så jag hade inte så höga förväntningar, men den överraskade mig positivt. Den var skriven så att man fick följa Libby i nutid varannat kapitel och varannat dagen för morden ur flera personers perspektiv, vilket var väldigt intressant. Såklart krävde det att man var uppmärksam när man läste, men jag tyckte det gav flera spännande vinklar på hela historien och det var intressant att verkligen få veta exakt vad som hände under den dagen. Och så var det såklart en väldigt spännande bok; för varje kapitel fick man veta mer och mer detaljer kring mordet och flertalet gånger blev man överraskad av hur saker verkligen låg till. Så jag vill bara säga att jag verkligen rekommenderar den till er! Den var intressant och spännande, men också väldigt hemsk.

I vilt tillstånd

Handling

Mireille Jameson, dotter till en välbärgad familj i Haiti och numer boende i USA, kidnappas i Port-au-Prince mot en lösesumma på 1 miljon dollar. I 13 dagar hålls hon fången medan hennes far vägrar betala och hennes man kämpar för att få henne fri. När hon äntligen släpps börjar hennes mödosamma ivilttillstand.jpgkamp för att återvända till sitt liv

Kommentar

Jag hade verkligen noll förväntningar när jag började läsa, men så bra den var! Det var i grund och botten en väldigt hemsk och rå bok, men det var något som verkligen fångade mig i den. När jag väl börjat läsa och kom in i storyn kunde jag inte släppa boken och läste så fort jag fick tillfälle. Trots att det som sagt var en väldigt hemsk bok tyckte jag fortfarande att den var väldigt intressant och känslosam, och jag tycker att Roxane Gay förmedlade Mireilles känslor på ett riktigt bra sätt; jag kunde nästan själv känna paniken inom mig som Mireille kände. Dessutom tyckte jag att det var intressant med alla relationer i boken, en del var så fina på något sätt medan andravar väldigt komplicerade. Så allt som allt överraskade den här boken mig verkligen, och den grep tag i mig på ett sätt jag inte hade förväntat mig. Det var ingen mild, vacker bok men den var intressant, uppriktig och fängslande – och jag gillade den väldigt mycket.

Vi är en

Handling

Sextonåriga Grace och Tippy är sammanvuxna tvillingar, förenade vid höften. De delar bokstavligt talat allt. De är två individer med egna känslor, rädslor och hemligheter, men ändå en. När familjen inte längre har råd med privatundervisning måste tvillingarna för första gången börja i en vanlig skola. Hierarkierna är stenhårda och korridorerna fyllda av nyfikna blickar, elaka viskningar och rykten. Men för första gången kan de skaffa riktiga vänner, och kanske till och med snudda vid något som tidigare varit otänkbart – den stora kärleken. Men så tvingas Grace erkänna att hon inte mår bra och plötsligt står tvillingarna inför ett omöjligt val.

viaren

Kommentar

Jag måste börja med att säga att boken faktiskt inte var alls som jag hade förväntat mig. I och för sig visste jag inte så mycket om den, men eftersom den var översatt från engelska brukar det rent generellt innebära en ganska speciell typ av stil på boken, lite så där glättig och perfekt, om ni förstår vad jag menar. Men den här var ju inte alls så! För det första var det väldigt intressant att läsa kring att leva sammanväxt med en annan person eftersom det är ett rätt originellt ämne. För det andra så förvånade språket mig; det var många korta, hackiga meningar och inte särskilt mycket text egentligen, men den var trots det väldigt expressiv och berättade mycket.

Dessutom var historien intressant uppbyggd då man både fick följa tvillingarnas liv i skolan, familjens alla problem och deras kroppsliga situation. Och jag blev väldigt förvånad i slutet då tvillingarna tvingades ta ett väldigt drastiskt beslut, och jag kan säga att det kom några tårar i slutet då allt upplöstes – vilket jag tycker tyder på att det var en bra bok. Så om ni inte redan läst den, tycker jag absolut ni borde göra det!

Barnet i mossen

Tack så mycket Atrium förlag för den vackra boken!

Handling

Tidigt en morgon hittar Fergus ett dött barn, troligen mördat, på gränsen mellan Irland och Nordirland. Fergus har mycket annat att tänka på -hans storebror Joe har gripits för sitt samröre med IRA, oroligheterna i landet gör att allt närsomhelst kan explodera och själv måste han klara examensproven för att kunna ta sig därifrån – men ändå dras han in i mysteriet med det döda barnet i mossen, som snart tar en ny oväntad vändning.

barnetimossen

Kommentar

Det kanske allra bästa med den här boken var den känsla och den stämning som den ständigt gav. Det kändes som att jag klev rakt in i historien och miljöerna som Fergus upplevde, vilket såklart var väldigt spännande. Man fick nästan känslan av att det var en själv som var ute och sprang på berget och kunde enkelt framkalla bilden av historien i huvudet.

Förutom det var det på många sätt en väldigt lågmäld historia, samtidigt som det hände så himla mycket. Men det kändes aldrig stressigt eller som att det gick för fort fram trots alla händelser utan jag tyckte att historien flöt på bra. Den var intressant att följa eftersom man fick läsa om två helt olika liv som ändå var sammankopplade på olika sätt, och jag gillade kanske framförallt Fergus som karaktär väldigt mycket. Till sist kan jag väl bara säga att om ni är ute efter att läsa något lite annorlunda, mystiskt och intressant, kan det här vara boken för er!