Djupa ro

Tack så mycket Rabén & Sjögren för den fina boken!

Handling 

”Jonathan är död.”

Luddes röst bröts.

”Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem.”

Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång. 

Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.

Vi måste åka hem.

Det blir aldrig normalt.

I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.

David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om.

Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?

  

Kommentar
När jag skulle börja läsa hade jag förväntningen att den här boken skulle vara ungefär likadan som de jag läst av Lisa Bjärbo innan, men jag hade faktiskt helt fel insåg jag ganska fort. Det var klart att jag kände igen språket och stilen, men annars kändes den här helt annorlunda i både stämning och handling. För den här var så himla mörk. Och tung. Nu tänker ni kanske att det är något dåligt, men det var det faktiskt inte – jag gillade den så himla mycket ändå. 

Trots att den kändes väldigt sorglig så var den samtidigt både fin, vacker och rolig så den var så mycket mer än bara det mörka. Och jag tror att vem som helst kan känna igen sig i den, kanske framförallt i någon av alla de känslor som finns i den. Så jag fick en överraskning när jag började läsa boken, men jag får ändå säga att den var positiv. Det här är en bok som kan få en att både skratta och gråta, men framförallt så är den himlans bra!

Annonser

One thought on “Djupa ro

  1. Vad roligt att du recenserade just den, för jag hörde Bjärbo på bokmässa nu i Göteborg och hon gjorde mig så klart väldigt nyfiken på boken som jag innan känt mig tveksam till. Med dina lovord inser jag att det bara är att få till en läsning :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s