Vi ses på Place de la Sorbonne

Handling (från baksidan)
Artonåriga Louise och hennes mamma Alice har stämt träff på ett café. Louise väntar och väntar. Hon dricker kaffe, äter lunch, tar en kopp te, en bit paj, går en promenad och ser tillbaka på en uppväxt fylld av längtan efter kärlek och omtanke – efter en mor som aldrig funnits till hands.

Hon är van att vänta. Mamma är ofta sen. Kanske ha hon gjort en ny bekantskap eller fått något infall. Men hon kommer. Hon kommer alltid, förr eller senare.

20120930-171645.jpg

Kommentar

Det var en speciell bok. Det mesta kretsade runt hur Louise berättade om sin mamma och sina minnen. Minnen som inte var så fina.

Alla minnen känns sorgliga. Saker hände när hon var liten och inte förstod vad som verkligen hände, eller hur hennes mamma egentligen var. Jag får känslan av att Louise fortfarande, vilket hon gjort många gånger, hoppas att hennes mamma den här gången ska ha förändrats. Men hon har aldrig riktigt gjort. Och Louise är nog egentligen i stort behov av sin mamma, trots allt hon gjort mot henne. För varför skulle hon annars gång på gång vänta på henne?

Det som känns fint i boken är när hon träffar en kille, som hon senare ska träffa igen. Han verkar vara något positivt för henne.

Det var en bra bok. Emellanåt kunde det kännas lite långtråkigt med att bara läsa om tiden som varit, men den lyckades ändå hålla kvar mitt i intresse. Den var sorglig, men fin.

Det blev en rätt kort recension, tyvärr, men det var en tunn bok som inte hade så mycket att kommentera i. Föhoppningsvis blir kommande recension lite längre!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s