Boktjuven

Handling(från baksidan)
Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början.
Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död.
Liesel är en boktjuv – hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om de som bodde på Himmel Straβe när bomberna föll.

Kommentar
Jag gillade verkligen boken, i princip älskade den. Kanske var det för att jag aldrig läst en bok om andra världskriget, inte ens Anne Franks dagbok(!), men förmodligen inte. Det var en så fruktansvärt hemsk, men ändå väldigt fin bok.

Själva handlingen, eller att den handlar om andra världskriget, kan kännas lite som en story det skrivits om många gånger, men boken är verkligen bra på sitt egna sätt. Det var svårt att veta vad man gav sig in på när man började läsa på den nästan 600 sidor långa boken. Men den var inte tråkig en sekund. Det skedde saker jag inte förväntat mig, som verkligen ”gjorde” boken.

Det var genom hela boken en väldigt sorglig bok, som egentligen handlade om en massa sorgliga saker. Men mitt i allt det sorgliga fanns det något fint och lite mysigt med boken. Som Liesels fosterpappa med sitt dragspel och Rudy, en pojke som alltid hade något på gång. Och böckerna såklart, läsningen. Det som egentligen var det främsta i boken.
Liesels första bok är dödgrävarens handbok, en bok om hur man begraver människor, men i slutet har hon tagit igenom sig betydligt fler. Och varit med om betydligt mer. Däribland stölder, judar och bomber.

Och Liesel är så himla fin. Och klok. Jag verkligen älskar henne. Från att hon beslutsamt lär sig läsa och skriva genom nattliga lektioner till att hon läser hela böcker själv. Hon lär sig mycket, är med om mycket. Och fortsätter ändå vara ganska stark, i alla fall mesta delen av tiden.

Berättaren är döden. Det är hen som också upplever saker i boken och berättar om saker som sker. Fast hen orsakar mycket också, men är väl illa tvungen. Det blir intressant. Man får höra en berättelse från ett annat perspektiv.

Slutligen så vill jag säga att ni verkligen borde läsa den! En sorgsen, hemsk och verkligen fin bok.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s